es Pa es nn
skap och gränsintressen tillkommo och bestäm-
de styrelsen att understödja Belgiska revolutio-
nen. Detta skedde, dock med afsägelse afalla
ärelystna afsigter, och blef således ett medel
att visa Europa Juliresolutionens rätta karak-
ter, i förhållande till utländska magter.
Af detta första steg berodde helt och hållet
naturen af Frankrikes förhållande till styrelser
na och folken; deri låg en framtid af antingen
krig eller fred.
Talaren anförde derefter, att den fredliga
men verksamma hjelp, som Franska styrelsen
lemnat Belgien, gillades af folket, antogs af
Europa, blef hälsosam för Belgien och
afgörande för freden; att styrelsen alltjemt
följt samma grundsatser, hvarifrån den ej kun-
nat vika utan motsägelse med sg sjelf; att
dessutom ett parti som önskat krig, svårligen
skulle lyckats i planer till invasion och eröf-
ringar, med den militäriska rubbning som då
vår i Frankrike, genom gardernas upplösande,
Schkweitzarnes återsändande, stridskrafternas
delning åt Grekland och Algier, och det opå-
räknade behofvet af troppari vest:a och södra
Frankvike; att den af Franska styrelsen, oak-
tadt denna inre ställning, gifna förklaring: att
Frankrike skulle såsom en fiendtlighet betrak-
ta hvarje främmande invasion i Belgien, —
räddade detta land, och grundade dess obero-
ende.
— — Sådan var, fortfor Talaren, sakernas
ställning oah det politiska förhållandet emel-
lan Frankrike och Europa, då ministören af
November tillträdde ärenderna. Dess politik
förblef oförändrad i alla väsendtliga delar, och
Conseljpresidenten (Lafitte) proklamerade detta
sjelf i Kamaren d. 3 Nov.
Ända dittills fanns det icke två särskildta sätt
att betrakta våra utländska förhållanden. Då
inträffade den Polska revolutionen, och denna
bändelse uppväckte lifligare i kamrarnes sköte
frågorna om vår yttre politik. Förut hade sys
stemerna för fred eller krig inskränkt sig inom
gränsorna af våra nätionella intressen. Men
nu trodde man sig kunna förvandla noninter-
ventions-principen 1 ett synallagmatiskt kon-
trakt med alla länders insurrectioner, och man
påstod att Frankrike hade, genom den hjet
det gaf åt Belgien, ådragit sig lika förbindel-
ser mot andra folk. Fordna minnen, handels-
förhållanden, samt den militäriska belagenhe-
ten, gjorde att Frankrike och Belgien ej kun-
de vara likgiltiga för hvarandras ställning, — —
Händelserna i Italien kommo att ännu me-
ra inveckla en belägenhet som genom inre
oordningar syntes blifva dagligen betänkliga-
re. Legationernas insurrektion utbrast,: som
JI veten, under förra Ministeren. Nya au-
ledningar till kollision emellan magterna och
äggelse hos partierne uppkommo på en gång
genom denna händelse.
LI en sådan: ställning voro sakerna och tän-
kesätten, då nuvarande Ministeren kom till
styrelsen. Här början således, först härv sä-
ger jag, vår ansvariglret såsom Ministere;
om ARm Jas Fo 3 oo 1 oo Ak PT 12 TT oo on oo