le fromma stiftelser, sek!ens välgörenhet och indakt egnat densamma, för att egenmäktigt ätta den andra i besittning deraf? I detta enda drag är sjelfva den Heliga Alliancen öfverträffad! Men vi fortsätta den. sorgliga skildingen. Polens Militärorden, vid hvilken detta ries skönaste minnen äro fästade, utdelas nu it alla Officerare och soldater som stridt mot Polen. Tullsystemet bibebålles och -skärpes ör att störta Polens Föabriker, och Ryska Ukaser ersätta Code Napolcon, hvilken hittils att vara landets lagbok. Af alla vexationer är dock ingen, som gjort tt så djupt, så förfärande intryck, som beallningen om Kalischska militärskolans uppösning och ynglingarnes transporterande till Petersburg eller Moskau. Denna åtgärd har Styrelsen ock funnit sig nödsakad att modiiera. Krakau delar Polens öde. Ryssarne, som väl insågo att denna Fristat kunde blifva en illflykt för de missnöjde, hade försökt att :vinga General Rozyskis corps att kasta sig n på dess gebit, för att derigenom få en anledning att occupera landet. Men Rozyshki drog sig till Galicien, utan att på någon punkt vidröra Krakaus gebit. General Ridiger bröt icke dess mindre in i staden, under förevändning af oroligheter som der skulle ha egt rum, och för att beskönja detta våldförande af traktaterne, beviljade Kejsaren en serskild amnesti åt 65:te Polska Infanteriregemenlet, hvilket påstås hafva dragit sig in i Krakau , då det dock som man sedan erfarit, stod ett långt stycke från denna stad. Under tiden intrigerades, för att införlifva Krakau med Ryssland; Preussen samtyckte, det förstås; men Metternich var icke lika medgörlig och man nödgades släppa Krakau. Hela denna raffinerade politik härleder sig dock icke från Kejsaren sjelf; den är snarare en naturlig verkan af samhällsskicket i Ryssland. Om man icke tar i beräkning de millioner Ryssar, hvilkas själsförmögenheter föga höja sig öfver djurens, återstå inom den så kallade civiliserade delen af nationen två partier. Det ena är hofvets, utlänningarnes, serdeles Tyskarnes; det andra är erke-Ry-sarne, Aristokraterne , måännerne med det lånsa skägget. Före Polska revolutionen hade det förra partiet öfverhanden och beherrskade från St. Petersburg bhbela riket. Aristocraterne , sammanträngde i Moskau, knotade i hemlighet öfver Ukaserne. Vid Fältmarskalken Diebitsehs död dukade detta parti under för Aristocraternes , som hade General Yermoloff till anförare. Dess inflytande befästades af Warschaus fall. Sedan denna tid har hatet mot Polackarne vidgat sig till ett hat mot allt som ej är Ryskt, det vill säga mot hela Europa. Alla utlänningar i Rysk tjenst, Tyskarne, ja till och med Curländare och Liffländare flyttas nu till befattoingar i nejderne af Caukasus och Siberien. Engel och Fakrman, den ene chef för, den andre mm Aadlama af nvnuscnAricka Sturaolcon I Warcehan