ne och begrepp som denna förf.; deras lågande andakt, deias trånad efter den nya himmel, som öpnats för deras själs ögon, deras begär efter meartyrkrotan, det osvikliga anspråket på en salig evighet, således deras förakt för döden, deras trotts för bödlarna och förföljelsen, allt detta målar förf. så hfligt och efter naturen, att man snart sagdt tycker sig förflyttad tillbaka till dessa olycksfulla tider. — Om Hr Lings sorgespel Ingjald 1råda heter det i St. Posten N:o 75 för 1924: Handlingen har lif och rörelse, koloriter sanning och batur, och upplösningen synes, hvad somicke är falleti sorgespel, en oundviklig följd af de föregående bändelserna och af persovernDaskarakter:? Har och en kan genom dessa särskilta recensioners genomlisande öfvertyg2e sig om något deri förekommer, åsyftande att fördömma sjelfva slaget, Samma förhållande är med St, Posten yttranden öfvr t. ex Theodor Körners, Ochlenschlägers, Möln:rs. Ex, Sköldebrands, Er Engströms, m, fl. dvamatiska arbeten. Höra då alla dessa författare till den Franska skolan? Eller bvar fianes något bevis, att jag uppböjt denna på en annans bekostvad? Jag har hyllat det goda i den, som i alla andra, och detta är min ensidighet. En förkärlek bekänner jag likväl, och den är för den Svenska dramatiska litteraturen, ej för den vi äga, men för den, som skulle kunna bilda sig, i fall Hoftheatern antingen ej funnes, eller ej vore ensam, eller på aldra minsta sätt uppfyllde skyldigheten af en nationell skådeplats, och jag bar ansett det mindre väl gjort af staten, att bortkasta för den inhemska litteraturens förqviäfvande en summa, hvaraf fjerdedelen vore tillräcklig för dess hägnande och uppmuntran. Dessa äro mina personliga moliver. De äro af lika beskaffenhet med min litterära ensidighet. Stockholm d. 20 Mars 1832. ÅA. Lindeberg. P. 5. Sedan detta var skrifvet, har jag varit uppkallad i Poliskamaren, der ett förständigande för mig upplästes, att som Öfv. Ståth. Emb. hade sig enskilt bekant, att jag hos K. M:t förut sökt tillåtelse till en theaters anläggning, men fått afslag, kunde Öfv, Ståtb. Emb. ej lemna bifall till mitt företag. Nu är förhållandet, att jag hvarken hos regeringen eller hos Öfv. Stäth. Emb., eller hos någon annan, ärnar ytlterligare begå det misstaget, att begära tillåtelse att göra hvad ingen lag förbjuder; ty behöfves en sådan i detta fall, måste den behöfvas i alla andra, och det ges då intet företag, som ejen myndighet kan finna sig befogad alt hindra, ingen menskiig bandling som är säker på att få i frihet uttöras. Jag ärnar således ej låta häraf störa mig i min föresats, att genom planers uppgörande, och föregående anstalters vidtagande, törbereda sjelfva projektets verkställande, under det jag hos Just. Ombudsmans-Emb. tänker anmäla Öfv. Ståth. Emb. förfarande, öfvertygad alt genom lao kinande matens rättvisa. ändring häri skal!