ne och begrepp som denna förf.; deras lå-
gande andakt, deias trånad efter den nya
himmel, som öpnats för deras själs ögon, de-
ras begär efter meartyrkrotan, det osvikliga
anspråket på en salig evighet, således deras
förakt för döden, deras trotts för bödlarna
och förföljelsen, allt detta målar förf. så hf-
ligt och efter naturen, att man snart sagdt tyc-
ker sig förflyttad tillbaka till dessa olycksfulla
tider. — Om Hr Lings sorgespel Ingjald 1-
råda heter det i St. Posten N:o 75 för 1924:
Handlingen har lif och rörelse, koloriter san-
ning och batur, och upplösningen synes, hvad
somicke är falleti sorgespel, en oundviklig följd
af de föregående bändelserna och af perso-
vernDaskarakter:? Har och en kan genom dessa
särskilta recensioners genomlisande öfvertyg2e
sig om något deri förekommer, åsyftande att
fördömma sjelfva slaget, Samma förhållan-
de är med St, Posten yttranden öfvr t. ex
Theodor Körners, Ochlenschlägers, Möln:rs.
Ex, Sköldebrands, Er Engströms, m, fl. dva-
matiska arbeten. Höra då alla dessa förfat-
tare till den Franska skolan? Eller bvar fia-
nes något bevis, att jag uppböjt denna på
en annans bekostvad? Jag har hyllat det go-
da i den, som i alla andra, och detta är min
ensidighet.
En förkärlek bekänner jag likväl, och den är
för den Svenska dramatiska litteraturen, ej
för den vi äga, men för den, som skulle kun-
na bilda sig, i fall Hoftheatern antingen ej
funnes, eller ej vore ensam, eller på aldra
minsta sätt uppfyllde skyldigheten af en na-
tionell skådeplats, och jag bar ansett det min-
dre väl gjort af staten, att bortkasta för den
inhemska litteraturens förqviäfvande en sum-
ma, hvaraf fjerdedelen vore tillräcklig för dess
hägnande och uppmuntran. Dessa äro mina
personliga moliver. De äro af lika beskaffen-
het med min litterära ensidighet. Stockholm
d. 20 Mars 1832.
ÅA. Lindeberg.
P. 5. Sedan detta var skrifvet, har jag va-
rit uppkallad i Poliskamaren, der ett förstän-
digande för mig upplästes, att som Öfv. Ståth.
Emb. hade sig enskilt bekant, att jag hos K.
M:t förut sökt tillåtelse till en theaters an-
läggning, men fått afslag, kunde Öfv, Ståtb.
Emb. ej lemna bifall till mitt företag. Nu är
förhållandet, att jag hvarken hos regeringen
eller hos Öfv. Stäth. Emb., eller hos någon
annan, ärnar ytlterligare begå det misstaget,
att begära tillåtelse att göra hvad ingen lag
förbjuder; ty behöfves en sådan i detta fall,
måste den behöfvas i alla andra, och det ges
då intet företag, som ejen myndighet kan fin-
na sig befogad alt hindra, ingen menskiig band-
ling som är säker på att få i frihet uttöras. Jag
ärnar således ej låta häraf störa mig i min fö-
resats, att genom planers uppgörande, och fö-
regående anstalters vidtagande, törbereda sjelf-
va projektets verkställande, under det jag hos
Just. Ombudsmans-Emb. tänker anmäla Öfv.
Ståth. Emb. förfarande, öfvertygad alt genom
lao kinande matens rättvisa. ändring häri skal!