Å Me VvVUv CISV: gg ABUSLIUCL,A Ba Uti IV eller 8 år sedan uppbygdes, med dekorationer, icke fullt 15,000 RB:dr B:co, hvaraf likväl nära 3,000 R:dr åtgått till en flygel och uthusbyggnader, som ej tillhöra theatern. Detta förhållande torde kunna tjena till en liten vägledning vid kostnads-beräkniogarno, Ett annat inkast är min litterära ensidigbet och min ohjelpliga förkärlek för den F:anska litteraturn, Det är emedlertid sällsamt, att ehuru stora och evidenta dessa mina fel måste vara, emedan de så ofta förebråtts mig, likväl iogen ännu gjort sig den möden att bevisa dem; ja sjelfva Fäderneslandet , som jeg uppmanat dertill, bar undandragit sig denna skyldighet, som den borgerliga lagen likväl ålägger och hvarifrån jag hittills trott ett hederns lag ej eller befriade. Meni detta fall hör jag till den gamla skolan, — fved min uteslutande smak för den Franska dramatiska lbtteraturev angår, så, ehuru stor den än må vara, kan den dock förmodeligen ej vara större än Direktörernas vid Kongl. teatern, hvilkas repertoire merändels tilltrefjerdedelar bestått af öfversättningar från Fransyskan — unoder förra Directören voro ella nya dramatiska stycken, som af honom gåtvos, med undantag af fyra, öfversatta från Franska originaler, och under den nuvarande alla med undantag af två — en omständighet, som dock måhända mindre torde ba sin grundi någon enskilt predilektion, än i Fravska teaterns större rikedom, hverur ingen Europeisk skådeplats försmått att lära, För. att likväl gifva en mållstock på min individuella uteslutande smak, torde jag få anföra: De tre enheterna äro, som man vet, grundreglorna för det Franska dramatisko systemet; härom yttrade jag för g år sedan i Siockholms Posten N:o 143 för år 1823, ianJedning af en på Djurgårdsteatern uppförd pjes, kallad Smekmånaden: Vi för vår del måste tillstå, att vi ej finna öfverträdelsen afreglorna för tidens och rummets enhet på vågot satt lördömlig, emedan inbillningen ej bör ha mera svårighet att flytta sig en månad fram än elt dygn, eller att öfverspringa från en provins till en annan, mer än att t, ex. gå ur ett rum i en trädgård, Olämpligare deremot är det, att inom samma ram förena ivenve taflor, emedan, likasom det för ögat är tröttande att betrakta tvenne särskilta föremål, tå är det äfven för tankan motbjudande att sammanväfva tvenne olika ämpen, som oupphörligen korsa hvarendra, utan att sammansmälta, o. s, v. — Då Shakespesres Othello gafs på Stora theatern yttrade St. Posten derom i N:o 90 för år 1827: Alt en teaterstyrelse icke uteslutande hyllar något vit2rerhetsslag, utan ger det goda, som finnes bland dem alla, anse vi ganska berömligt, och äro följakteligen långt ifrån att vilja tadja, att men äfven upplör Sbekspeares stycken? m. m. Om öfversättningen af Shakhspeares arbeten säges i St. Posten N:o 172 för 1826 -—vi böra ej annat än lyckönska vubliken dertill, och om Richard den andra,