Å Me VvVUv CISV: gg ABUSLIUCL,A Ba Uti IV
eller 8 år sedan uppbygdes, med dekoratio-
ner, icke fullt 15,000 RB:dr B:co, hvaraf lik-
väl nära 3,000 R:dr åtgått till en flygel och
uthusbyggnader, som ej tillhöra theatern. Det-
ta förhållande torde kunna tjena till en liten
vägledning vid kostnads-beräkniogarno,
Ett annat inkast är min litterära ensidig-
bet och min ohjelpliga förkärlek för den F:an-
ska litteraturn, Det är emedlertid sällsamt,
att ehuru stora och evidenta dessa mina fel
måste vara, emedan de så ofta förebråtts mig,
likväl iogen ännu gjort sig den möden att
bevisa dem; ja sjelfva Fäderneslandet , som
jeg uppmanat dertill, bar undandragit sig
denna skyldighet, som den borgerliga lagen
likväl ålägger och hvarifrån jag hittills trott
ett hederns lag ej eller befriade. Meni detta
fall hör jag till den gamla skolan, — fved
min uteslutande smak för den Franska dra-
matiska lbtteraturev angår, så, ehuru stor
den än må vara, kan den dock förmodeligen
ej vara större än Direktörernas vid Kongl.
teatern, hvilkas repertoire merändels tilltre-
fjerdedelar bestått af öfversättningar från
Fransyskan — unoder förra Directören voro
ella nya dramatiska stycken, som af honom
gåtvos, med undantag af fyra, öfversatta
från Franska originaler, och under den nuva-
rande alla med undantag af två — en om-
ständighet, som dock måhända mindre tor-
de ba sin grundi någon enskilt predilektion,
än i Fravska teaterns större rikedom, hverur
ingen Europeisk skådeplats försmått att lära,
För. att likväl gifva en mållstock på min in-
dividuella uteslutande smak, torde jag få
anföra: De tre enheterna äro, som man vet,
grundreglorna för det Franska dramatisko
systemet; härom yttrade jag för g år sedan i
Siockholms Posten N:o 143 för år 1823, ian-
Jedning af en på Djurgårdsteatern uppförd
pjes, kallad Smekmånaden: Vi för vår del
måste tillstå, att vi ej finna öfverträdelsen
afreglorna för tidens och rummets enhet på
vågot satt lördömlig, emedan inbillningen ej
bör ha mera svårighet att flytta sig en må-
nad fram än elt dygn, eller att öfverspringa
från en provins till en annan, mer än att t,
ex. gå ur ett rum i en trädgård, Olämpli-
gare deremot är det, att inom samma ram
förena ivenve taflor, emedan, likasom det för
ögat är tröttande att betrakta tvenne särskil-
ta föremål, tå är det äfven för tankan mot-
bjudande att sammanväfva tvenne olika äm-
pen, som oupphörligen korsa hvarendra, utan
att sammansmälta, o. s, v. — Då Shakespesres
Othello gafs på Stora theatern yttrade St. Po-
sten derom i N:o 90 för år 1827: Alt en tea-
terstyrelse icke uteslutande hyllar något vit-
2rerhetsslag, utan ger det goda, som finnes
bland dem alla, anse vi ganska berömligt,
och äro följakteligen långt ifrån att vilja tad-
ja, att men äfven upplör Sbekspeares styc-
ken? m. m. Om öfversättningen af Shakh-
speares arbeten säges i St. Posten N:o 172 för
1826 -—- vi böra ej annat än lyckönska
vubliken dertill, och om Richard den andra,