fade General Cubitres i Rom, för att i di-
plomatisk väg söka mildra det obehagliga in-
tryck hela händelsen förmodades skola göra
Hans Helighet var likväl så uppbragt, att
ban ej ville gifva honam audience, och han
nödgades med oförrättade ärender lemna sta-
den. Efter hans afresa lät Hans Helighet till-
ställa Franska Ambassadören S:t Aulaire en
Note, hvari han i bittra ordalag klagade öf-
ver hvad som skett och fordrade Anconas
skyndsamma återutrymmande samt upprättel-
se för det våld, man begått mot en af hans
städer.
Bland diplomatiska corpsen i Paris har
Anconas occupation äfven väckt mycken rö-
relse; corps diplomatique har i allmänhet ogil-
lat den, förnämligast i anseende till den ra-
ska och rent af militäriska form, under hvilken
den blifvit utförd. För att i de diplomatiska
salongerna mildra det obehagliga intrycket
häraf, söker man ådagalägga alt då escadern
utan sin öfverbefälhafvare Cubibres, hvilken
ensam hade regeringens instructioner i hän-
derne, anländt framför Ancona, borde under-
befälhafvaren icke med sina svaga stridskraf-
ter draga ut på tiden. Det lyckades honom ock
att utan blodsutgjutelse utföra sitt kinkiga
uppdrag. — På en stor Bal, den Österrikiska
Ambassadören gaf efter underrättelsens an-
komst till Paris, och hvilken besöktes af Kron-
Prinsen, Hertigen af Orleans, berättades det
allmänt att Ministeren, föratt lugna diploma-
terne, lofvat att vederkänna den raske under-
anförarens handlingssätt och till och med
återkalla honom. Utaf Ministrarne var ingen
mer än Storsigillbevararen Barthe närvarande
och han såg ganska förlägen ut. Monitören,
det ofhciella bladet i Frankrike, har ock i
en af sina senaste numror berättat att Ami-
ral Le Gallois (expeditionens, underanförare)
blifvit återkallad, för det han öfverskridit
sina instructioner, och att en annan oflåcer
Baron Lasuze redan lemnat Paris för att ef-
terträda honom. De ultraliberala bladen på-
stå till och med, att Herr Le Gallois skall
ställas under krigsrätt, en förmodan som dock
tycks sakna all trovärdighet.
Dea rörelse Franska expeditionens ankomst
väckt i Italien, utom Ancona, bör icke heller
med tystnad förbigås. I alla angränsande
nejder så långt vissheten, att Fransmännen
redan anländt till ort och ställe, sträckte
sig, var folket likasom i ett glädjerus3; man
sjöng Marseljerhymnen öfverallt. Patrioterne
skynda från alla håll till CivitaYechia eller
Ancona, för att skåda den trvefärgade fanan
och möjligen också, för att söka skydd hos
de Franska Auctoriteterna. Österrike skall
redan hafva ingifvit eu formlig protest mot
den andra expeditionen (till CivitaVechia).
Cardinal Albani hade i största hast afrest
från Bologaa, der han icke varit i stånd att
få någon som ville presidera i hans nya
blodsdomstol (se våra utrikes underrättelser
med förra posten), och begifvit sig till Mode-
na att rådnläioa med Hertisen: det ädla på-