4 med de senaste händelserne derstädes., Tidningarne innehålla utförliga detaljer rörande occupationen af Ancona — sjelfva focus för det allmänna deltagandet och de politi ska combinationerne. Franska Ministeren hade såsomr courir till Kyrkostaten afsändt en ung Bertin de Vaux, son till den namnkunniga utgifvaren af Journal des Debats, Statsrådet och Deputeraden Bertin de Vaux, och det är förnämligast från hans berättelser vid sin återkomst till Paris, som följande uppgift är hemtad. Den 23 Februari hade Franska escadren lagt till vid Ancona). Vid inträngandet i Staden gjordes något motstånd af Påfliga tropparma, som dock svart öfverväldigades af Fransmänneu. Derefter uppfordrades Citadellet. Commendanten vägrade väl i början, men efter någon parlamentering kom man öfverens att Fransmännen skulle få sätta sig i besittning devaf; dock skulle vaktgöringen bestridas af hälften Påfliga, hälften Franska troppar. Straxt inryckte Fransmännen och trefärjade fanan svajar nu från Citadellet. Den fullkomligaste ordniog rådde alltjemnt i staden, hvars invånare likväl på det omisskänneligaste sätt yttrade sin glädje öfver Fransmännens inrycksande. De försågo soldaterne med allt hvad de behöfde och om aftonen den 23 var staden illuminerad. Stadens auctoriteter tyckas äfven på allt sätt vilja förekomma fremlingarnes önskningar. En uppgift från Bologna omtalar en Fransysk division, som satt sig i besittning af Civila Fecchie utan att finna något motstånd; ett rykte berättade till och med att den var i antågande mot Rom. Dessa öfverdrvifna uppgifter ega utan tvifvel sin grund i det kända förhållandet att General Cubieres, som är bestämd till Öfverbefälbafvare för occupationscorpsen, på ett Franskt krigsskepp anländt till Civita VWVecchia, och derifrån öfver Rom begifvit sig till Ancona, Maticanen har underrättelsen om Fransmännens företag slagit ned som en åskstråle. De helige föderne äro utom sig af förskräckelse och raseri. I en af de hållne congregationerne föreslog till och med en cardinal, att man skulle lysa Kyrkans bann öfver Fransmännen, och yttrade alt någonting så oerhördt emot den heliga stolen icke hade timatsedan Sarracenernes tid. Påfven har emedlertid afgifvit en skarp protest, hvaruti bland skälen anföres: det misstroende, andra truppers insläppande i Kyrkostaten skulle ingifva Österrike, samt den omständigheten, att man, efter medgifvandet åt två makter, Österrike och Frankrike rätt, att skicka troppar till Påfvedömet, man icke hade att vägra England, Preussen och Ryssland detsamma. Samma dag som Påfven erhölt den obehag) Enskilda underrättelser lemna härom följande detaljer: Då escadern anlände till Ancona, kunde