4
med de senaste händelserne derstädes.,
Tidningarne innehålla utförliga detaljer rö-
rande occupationen af Ancona — sjelfva focus
för det allmänna deltagandet och de politi
ska combinationerne.
Franska Ministeren hade såsomr courir till
Kyrkostaten afsändt en ung Bertin de Vaux,
son till den namnkunniga utgifvaren af Jour-
nal des Debats, Statsrådet och Deputeraden
Bertin de Vaux, och det är förnämligast
från hans berättelser vid sin återkomst till
Paris, som följande uppgift är hemtad. Den 23
Februari hade Franska escadren lagt till vid
Ancona). Vid inträngandet i Staden gjordes
något motstånd af Påfliga tropparma, som
dock svart öfverväldigades af Fransmänneu.
Derefter uppfordrades Citadellet. Commendan-
ten vägrade väl i början, men efter någon
parlamentering kom man öfverens att Frans-
männen skulle få sätta sig i besittning devaf;
dock skulle vaktgöringen bestridas af hälften
Påfliga, hälften Franska troppar. Straxt in-
ryckte Fransmännen och trefärjade fanan sva-
jar nu från Citadellet. Den fullkomligaste
ordniog rådde alltjemnt i staden, hvars invå-
nare likväl på det omisskänneligaste sätt ytt-
rade sin glädje öfver Fransmännens inrycksande.
De försågo soldaterne med allt hvad de be-
höfde och om aftonen den 23 var staden il-
luminerad. Stadens auctoriteter tyckas äfven
på allt sätt vilja förekomma fremlingarnes
önskningar.
En uppgift från Bologna omtalar en Fran-
sysk division, som satt sig i besittning af Ci-
vila Fecchie utan att finna något motstånd;
ett rykte berättade till och med att den var i
antågande mot Rom.
Dessa öfverdrvifna uppgifter ega utan tvif-
vel sin grund i det kända förhållandet att
General Cubieres, som är bestämd till Öfver-
befälbafvare för occupationscorpsen, på ett
Franskt krigsskepp anländt till Civita VWVec-
chia, och derifrån öfver Rom begifvit sig till
Ancona,
Maticanen har underrättelsen om Fransmän-
nens företag slagit ned som en åskstråle. De heli-
ge föderne äro utom sig af förskräckelse och
raseri. I en af de hållne congregationerne
föreslog till och med en cardinal, att man
skulle lysa Kyrkans bann öfver Fransmännen,
och yttrade alt någonting så oerhördt emot
den heliga stolen icke hade timatsedan Sarra-
cenernes tid. Påfven har emedlertid afgifvit
en skarp protest, hvaruti bland skälen anfö-
res: det misstroende, andra truppers insläp-
pande i Kyrkostaten skulle ingifva Österrike,
samt den omständigheten, att man, efter med-
gifvandet åt två makter, Österrike och Frank-
rike rätt, att skicka troppar till Påfvedömet,
man icke hade att vägra England, Preussen och
Ryssland detsamma.
Samma dag som Påfven erhölt den obehag-
) Enskilda underrättelser lemna härom föl-
jande detaljer:
Då escadern anlände till Ancona, kunde