En Epgelsman, Hr Elliot, lemnar uti sitt
nyligen i London utgifna verk, Travels in the
North of Europe; 1830 18317, följande in-
tressanta underrättelser om Norriges Storting.
En session af Norriges depulteirade, säge
ban, erbjuder ett ganska sällsamt skådespel.
Någre af ledamöterna bära rockar af det gröt.
sta kläde man får se; många låta sitt långa
hår falla ned på axlarne; deras hattar äro at.
otika fasoner, men bolen alltid utomordentligt
breda; deras stöflor klumpiga och grofva. Det
bela af deras drägt, så väl som deras sätt att
välala, eller snarare uppläsa sina tankar,
vittnar om den naturliga enkelhet, som utmär-
ker dessa värdiga söner af våra nordiska för-
fader. Det är aldeles samma tafla, som Eng-
Jand fordom framställde, då en öfverdrifven
lyx ännu icke hade infört dessa vidunderliga
missbruk, som nu påkalla en sträng reform.
Sedan dagens arbeten äro slutade, spisa Stor-
tingets ledamöter alla tillsammans uti en stor
sal, i första våningen af det hus, der jag har
milt logis. Bordet är ganska snyggtserveradt,
men visar intet spår af lyx. Det är endast
rydt med blommor, som värdigt intaga sin
plats, i stället för de silfyerornamenter, som
Bediynga borden uti de länder, der lyxen herr-
skar. Norriges Konstitution är rent demokra-
tisk. Fruktan för aristokratin är drifven till
sin höjd; man sätter der icke något värde på
adelskapets fordna företräden; det enda som
erkännes, är moralisk och intellektuel öfverläg-
senhet.