fnecvuvcklatkac af oodttt VATAC SASOIIN MUCILTELS AA och medborgare, och att nationen har en lefvande känsla för sanning och rätt — på hvilkas helgd all borgerlig frihet beror. Till detta mål längtade folken för årtusen tillbaka, och dit sträfva de ännu. Men 1 nyare tider har detta sträfvande, som man gifvit namn af rörelsen, blifvit oändligt starkare och hastigare. De som dåras af hoppet att kunna hämma tiden, och pressa sakernas ordning tillbaka i de fordna formernpa — må de jemföra verldens närvarande utseende med dess skick för ett helt eller balft sekel sedan. I de flesta Europeiska länder hafva under denna tid tönkesätten och ställningen nndergått större förändringar än förut på flera århuadraden. Den närvarande tiden kan knapt göra sig begrepp om det som förr passerade 1 staternas vore. Den kan knappt förstå möjligheten af det godtycke 1 förvaltning och lagskipning, af den nepotism, den grymbet och de uppenbara laster hos de rådande, som tycktes antyda att hberrskarmaktens källa snarare upprann. i aferunden än var af Gudi, Detta var den gamla goda tidenx, åt hvilken öfverhufvud reaktionerna syfta. Koapt I något enda Jand kan man nu tillåta sig det, som fordom ansågs höra nli ordningen för dagen. Svårligen skulle nu i Europa en Domstol döma, Författaren till en satir att mista tungan, eller döma folk att nypas med beta tängser för att bringa dem till sann bättring och syndaånger, eller fäla en sidan dödsdom som den emot Grefvarne Struencee och Brand. Till och med Resenter, som sökte deras ryktbarhet i sträng ifver för sättvisan , höllo det fö lofligt att ändra Domstolarnes beslut genom ) Cabinettsordres) och låta efter Conseljbeslat straffa män som Jagen frikävt. Om en Monark sådan som Fredrik den 21:dre viorde detta uti det ryktbara målet rörvarde Mjölnaren ÄArnotd3) hvad kunde då vara oväntadt I an0) Det är dock icke utan exempel att Regeuter, äfven i sednaste aren, genom godlyckliga förordnanden, hindrat Tagliga undersökningar om brott och försnillningar som kunnat kompromettera gynnade personer. Vi skola framdeles ge exempel hörpå. ty) Johan Arnold, Mjölnare i Neumark, klagade hos Konung Freden att oaktadt en Berr von Gersdor hade, genom anläg gning af en damm, fråndracit honom qvarnvaltnet, så hade han likväl, genom Underdomstolens, af OfverRätten i Berlin faststöllda, dom, tilltvuvgit sig avarnarrendet, hy sarefter qvarnen blifvit Arnold fråntagen och han med dfarilj bragt lil bicgarstafven. Monarken trodde att Domstolarne härvid begått våld för den mägtige mot den svagare, och trodde äfven att deras protocoller voro falskt förda. iJan uppdrog deriföre den närmare uvuudersökninger af förhållandet At et Öfverete nunna Iostkliar MPonne Yttvade