fnecvuvcklatkac af oodttt VATAC SASOIIN MUCILTELS AA
och medborgare, och att nationen har en lef-
vande känsla för sanning och rätt — på
hvilkas helgd all borgerlig frihet beror. Till
detta mål längtade folken för årtusen tillba-
ka, och dit sträfva de ännu.
Men 1 nyare tider har detta sträfvande,
som man gifvit namn af rörelsen, blifvit o-
ändligt starkare och hastigare. De som dåras
af hoppet att kunna hämma tiden, och pres-
sa sakernas ordning tillbaka i de fordna for-
mernpa — må de jemföra verldens närvarande
utseende med dess skick för ett helt eller
balft sekel sedan. I de flesta Europeiska län-
der hafva under denna tid tönkesätten och
ställningen nndergått större förändringar än
förut på flera århuadraden.
Den närvarande tiden kan knapt göra sig
begrepp om det som förr passerade 1 stater-
nas vore. Den kan knappt förstå möjligheten
af det godtycke 1 förvaltning och lagskipning,
af den nepotism, den grymbet och de uppen-
bara laster hos de rådande, som tycktes anty-
da att hberrskarmaktens källa snarare upprann.
i aferunden än var af Gudi, Detta var den
gamla goda tidenx, åt hvilken öfverhufvud
reaktionerna syfta.
Koapt I något enda Jand kan man nu til-
låta sig det, som fordom ansågs höra nli
ordningen för dagen. - Svårligen skulle nu i
Europa en Domstol döma, Författaren till en
satir att mista tungan, eller döma folk att
nypas med beta tängser för att bringa dem
till sann bättring och syndaånger, eller fäl-
a en sidan dödsdom som den emot Grefvar-
ne Struencee och Brand. Till och med Re-
senter, som sökte deras ryktbarhet i sträng
ifver för sättvisan , höllo det fö lofligt att
ändra Domstolarnes beslut genom ) Cabinetts-
ordres) och låta efter Conseljbeslat straffa
män som Jagen frikävt. Om en Monark så-
dan som Fredrik den 21:dre viorde detta uti
det ryktbara målet rörvarde Mjölnaren ÄAr-
notd3) hvad kunde då vara oväntadt I an-
0) Det är dock icke utan exempel att Re-
geuter, äfven i sednaste aren, genom god-
lyckliga förordnanden, hindrat Tagliga un-
dersökningar om brott och försnillningar
som kunnat kompromettera gynnade perso-
ner. Vi skola framdeles ge exempel hör-
på.
ty) Johan Arnold, Mjölnare i Neumark, kla-
gade hos Konung Freden att oaktadt en
Berr von Gersdor hade, genom anläg gning
af en damm, fråndracit honom qvarnvalt-
net, så hade han likväl, genom Underdom-
stolens, af OfverRätten i Berlin faststöllda,
dom, tilltvuvgit sig avarnarrendet, hy saref-
ter qvarnen blifvit Arnold fråntagen och
han med dfarilj bragt lil bicgarstafven.
Monarken trodde att Domstolarne härvid
begått våld för den mägtige mot den sva-
gare, och trodde äfven att deras protocoller
voro falskt förda. iJan uppdrog deriföre
den närmare uvuudersökninger af förhållandet
At et Öfverete nunna Iostkliar MPonne Yttvade