KBaleidoskop. En Engelsk Dame, Milady Grey, som vistades under en vinter på sitt Landtgods, bivistade en Predikan uti sin Sockuckyrka, hvaruti Presten hade till ämne: barmhertighet met de fattiga. Denna predikan rörde henne ganska mycket, och i afsigt att utforska de öfrige åhörarnes tänkesätt, klädde hon sig i tiggarkläder och gick alt begära allmosor hus ifrån bus. Hon blef svart öfvertygad, att den herrliga predikan gjort nog litet intryck på de flesta, och det som hon mest förundrade sig öfver, var att af de få allmosor, som hon, gerom böner och efterhängsenhet, kunde samla, var den nitiske Presters aldraminst, ehwun han ägde stora inkomster och serdeles förmögenhet. Under det hon fortsatte sin gång i snö och yrväder, med sin tiggarepåse, hörde hon sig ropas. Det var en fattig bondhustru, som bad henne komma och värma sig i hennes koja. Så snart bon var inkommen, bad henne den goda hustrun, som höll på att baka, sätta sig vid elden. Hon gick sedan att i bast baka en kaka färdig, hvilken hon gräddade och gaf åt den förmenta tiggerskan, Milady tog den äfven emot, utan att göra sig bekant. Vid återkomsten till Slottet skickade hon och Jät bjuda till sig alla sina välgörare. De underläto ej ait infinna sig på sagdan dag; men huru förvånade blefvo de, då de, vid inträdet i matsalen, funno tvenne bord, det ena rikeligen uppfyldt mid alla slags de bästa rätter, och det andra uppdukadt med de ringaste gåfvor, som de sjelfve gifvit i allmosa, delade i bitar, med gifvarnes namn på papper, vid hvar och en cel fästade. Milady Grey ökade deras blygsel gerom berättelsen af sin förklädning: och sedan bor öfverlemnat dem till deras samvetens förebråelser, öfver hopade Lon med beröm och vänskapsbetygelser den goda bonabustun, hvilken hon för bela henres öfriga lifstid gaf er pension, tillräckhg till ett hederligt understöd för henne. (Calmar Bladet.)