och tiondegifvarne måst lemna mellangift I R:dr på tunnan eller ockköralhem sin spannmål. Mången ed har blifvit framstammad öfver detta behandlingssätt. Ingenting har likväl för Westergöthland varit mera tryckande än enskiftena, som på en enskilds nyck kunna tvinga en hel by af trefl:ga hushåll, att rifva upp och öfvergifva sina förra hem för att bygga dem på en trakt, som ofta en änna större nyck utstakat. Lagstiftaren har tänkt, det enskildta får vika för det allmänna.? Det vore intressant att undersöka hvad staten uppoffrat för Skånes välstånd, och för Skarvaborgs läns slättbygds ruinerande. Hvad författningens upphofsman resonerat om enstaka bemmans treflighet, sjelfrådande odling m. m. lämnas derhän. Inbillningen kar förespeglat dem öfverallt jordvallar och lefvande häckar mellan ägorne, och huru lätt altsammans kunde verkställas. Enskiftet har emellertid haft det inflytande på Westgötha slättbyggden, alt de hemman det ötvergått äro mer eller mindre ruinerade, då de dcfriga ännu temligen hålla sig uppe. I allmänhet fruktar allmogen mera för ett enskifte än för Cholera Morbus. Sällan har rättvisan kunnat fullkomligen iakttagas vidskiftet. En 26-årig erfarenhet har ännn icke alt framvisa någon enda jord vall med häck som håller stängsel. 4 a 3 mil till skogen; och dock äro gärdesgårdar den enda synliga stängseln. Ilvad detta jemte byggnadsmaterialier kostat de stackars bönderne är lätt att inse. Flera hemman i Skarsta och Jung hafva executivt blifvit försålde och köper skillingen har icke uppgått till landtmätarearfvodet. Med otålighet väntas något resultat af den beryktade, månghäcklade Ekeförfattningen, afven som af den beslutade deloingen bemmanen emellan af vissa allmänningar. Flere sådane finnas i länet, derå kringliggande socknar från forntiden haft rättighet till skogsfång, som i sednare tider förvandlats till utsyning, Uuder förberede!serne till omtalta fördelning äger ingen utsyning rum, och förbud med höga viten äro utsatta för minsta åverkan. Hela socknar, som utan anvlitande af dessa allmänningar, icke äga något att koka sin mat, eller värma sig vid, se sig i nödvändighet att blifva skogstjufvar. Bönderne skicka derföre sina söner eller drängar att stjäla skog och exponera sig alt träffa på Skytten (så kallas skogsvaktlaren) någon gång under viontrenv. Drängen laglföres, plikt! fälle :s; böterpve förvandlas till fängelse vid vatten och bröd, delinqventen unsvergår straffet och förnyar spektaklet följaude vinter. Jag känner en karl, som i femton är å rad förnyat samma försök och samma kur 7). Helt nyhgen hbafva sönerne till hemmansega.e i kelldala, Fimmersda!a och Böja m. fl. byamän blifvit anhållne för olofligt skogsbygge, och komma såladan måsta wulnlma vn tå BI. D5 EE SS