ras det vidriga intrycket af de öfverståndna
motgångarna, cech de uttömda krafterna lif-
vas åter. — Hvem kan lagga någon af Ca-
nalens motståndare till last den bitterhet,
som hos dem uppkommit af så många för-
nyede bedrägliga förhoppningar, så mån-
ga felslagna kostnadsförslag? — Och likväl,
bar en mera grundad förhoppning icke förr
lemnats derom, att det sista anslaget verkli-
gen kommer att räcka till kanalens fulibor-
dan, ön vi hört många, som öÖfverraskades
af denna underrättelse, likasom om nationen
fått en skänk; och vi kunra icke neka att
vi sjelfve till någon del rönte samma in-
tryck. Vi skulle deiföre icke finna det be:
synnerligt, om äfven det nu ifrågavarande
förslaget möttes af en liflig uppmuntran.
Fadren i Evangelium lät ju slagta en kalt
för den förlorade och återfunna sonen; och
lika naturligt skulle vi snse, om äfven de,
som hittills uti statens understöd åt kanalen
endast sett ändlösa uppoffripgar, nu, sedan
en annad utsigt öppnat sig, bidrogo derstill,
att det allmänna slutligen må af den er-
hålia någon verkbg nytta. Må man endast
icke glömma de läror, det framferna gifvit
oss, alt i en framtid icke alltför lättsinnigt
lyssna till glänsande, men lösa Rikspro-
jekters.