SAVE, HFAMURRLIALVP UIP ludd vlIU Cu FRUN
ning; men deremot bevisar man grundligen i
1 en diseussion, som upptar halfva dagen att
t. ex. den Bureaun, det departementet kan
kjelpa sig med två vaktmästare i stället för
tre, bvarvid man ej försummar att Catoniskt
deklamera öfver, :hurå det enskilda intresset
måste vika för det allmänna, och huru hvar-
je Fransk medborgare — den indragne Vakt-
mästaren är måhända på köpet Julihjelte och
dekorerad; naturligtvis så mycket ifrigare
Stoicus och fosterlandsvän — bör veta upp-
offra str egen existence, blott staten räddar
en skärf. Lyckligtvis för Staten, som gör den
stora besparingen, olyckligtvis för sig sjelf är
Vaktmästaren icke deputerad eller springgosse
åt någon sådan; — Honom återstår blott att,
såsom Cesar,, dölja sig i manteln och falla —
på fäderneslandets altare!!
På detta sätt veta Ministåren och dess an-
hängare att småningom genomdrifva hvarje
anslag afstörre betydenhet, under det de gif-
va de smärre till spillo om så påferdras. Vi-
sar oppositionen sig någon gång mycket mot-
sträfvig, så åkallar man gudinnan Pawvor, som
äfven hos de gamle bade sina tempel, och skrä-
22er- kararen med Carlismens åkerspöke, eller
Demöcratiens lede frestare, den der uppgifves
vara för dörren färdig att uppsluka alla de
fyrabundrafemtio — och Budgeten drar sig
igenom. ; -
Le Temps inpehåller med afseende härpå i
ett af sina senaste nummer, några reHexioner
och uppgifter af intresse, egentligen föranled-
de af debatten öfver anslaget till National-
gardets öfverbefälbafvare Gref Lobau och
hvilka vi här meddela:
Marskalken Lobaw äv Justemilieus man,
oppositioren förlåter honom aldrig att hafva
undanträngt den gamle LaFayettes I en
liflig debatt har den velat alldeles frånröfva
honom anslag såsom Nationalgardets anförare;
och släppte det dock ej utan att derpå afpru-
ta 50000 francs; men de hemliga medlen som
äro uppförda på Inrikes budgeten, till en sum-
ma af icke mindre än en och en half million,
dem voterade kamaren på god tro och snart
sagdt utan diseussion!
Man måste i sanning ha ganska ringa stats-
manna vana, för att ur denna synpunkt he-
handla indragningen i offentliga anslagen.
De besparingar som trälfa personer , uppvre-
ta sinnena, drabba hårdt de husliga kretsar-
na; med sådana bör man vara så sparsam som
möjligt; men de indragningar, som ske på obe-
stämda titlar, erediter, hemliga medel, äro lät-
ta att verkställa, och träffa i vida ringare mån
persosligheten.
Hvad. betyder väl en indragning af 5o0o,000 fr.,
då man efverlempar till en ministers fria dis-
position. en och en half million, för hvilken
han ieke är skyldig kamaren någon räken-;
skap?
Alla de, som litet känna till ärendernas gång
inom Inrikes departementet, veta ganska väl,
hvartill de hemliga fonderna användas; stac-
kars kamare! den svettar sig till en besparing