Justemiliew-styrelsen fick hvila i lugn både
för diplomatikens larmrop och mouvements-
männens kattmusik (Charivari), så skulle dock
ett fortfarande kif mellan tvenne af de con-
stituerande mäåkterne ofelbart förr: eller sena-
re leda till en omstörtning af grundlagen, om
icke af sjelfva staten. Ty en af de kämpande
måste nödvändigt till slut besegra och till-
intetgöra den andra; men har segraren en
gång uppträdt såsom inkräktare, tvungen eller
ej, så stannar han ej förr än vid ett motstånd
bvaraf han i sin ordning tillintetgöres. Dessa
äro lagarne både för den moraliska och phy-
siska rörelsen. Frankrike har en gång pröf-
vat deras ofelbarhetz; må det akta sig för en
ny kurs i denna skola.
Ministöårens ställning till de båda kämparne
är också högst egen och bär stämpeln af det
lapp- och skarf-system , som alltid utmärkt
Perieristinen., Väl är det den af ministeren
dirigerade majoritetens lagar, som Pärskama-
ren förkastar, men det är likväl påtagligt att
ministeren icke derför hyser någon serdeles
ovilja mot denna senare. Den vet att Pärs-
kamaren åtminstone icke är democratiskt sin-
nad och denna obestridliga egenskap öfver-
skyler många brister i Herr Påeriers ögon.
Le Temps innehåller en liten uppsats öfver
dessa de tre statsmakternes invecklade törhål-
landen till kvarandra, som vi tro 0ss göra
våra läsare ett nöje att här anföra.
Den syftning som röjes i lagfrågornas be-
handling: uti Pärskamaren har sin ganska all-
varsamma sida, och regeringen borde tänka
o segt . ; or
på följderna af denna oenighet. Det börjar
nu. mera icke langre blifva fråga om enskil-
da tilldragelser i lagstiftningen; det gäller
denna lagstiftning i sin helhet. — Deputerade
kamaren voterar lagar, gör propositioner; med
få undantag nalkas de Pärernes voteringsurna,
endast för att begrafvas.
Vi kunna ej rätt fatta den Ministeriella lik-
giltigheten för dessa debatter. Den hav vid
dem aldrig bestämdt förklarat sig för någon-
dera parten. Mivistören har aldrig bestämdt
yttrat sig till förmån för en lag, den Depute-
rade-kamaren artagit och Pärskamaren seder-
mera afslagit.
Härtill är dock orsaken helt enkel. Mini-
steren är nemligen ganska nöjd med att De-
uterade kamarens lagar — dem den dock
sjelf, för att bibehålla åtminstone skenet af
en öfverlägsenphet i kamaren, ej der öppet
motverkar — af Pärskamaren afslås. Detta
är hvad den kallar att uppresa en mur mot
den demokratiska andan. Men Ministeren tycks
icke inse, hvart den sjelf kan föras af detta
Pärernas förfarande, om det får öfvergå till
en vana. Ministören kan i dag med nöje å-
skåda en. vägran: förträffligt! men denna op-
position hos Pärskamarer torde en dag sträc-
ka sig till regeringens förslag och dess för-
valtning. Hur skall då verkställande makten
kunna handla med sammanhållning och ef-
tertvyck.
En helgdag mer eller mindre är en obe-