En prest blef icke längesedan bjuden till sin
Högadelige Socken-Patron, och undfägnades vid
bordet med ett glas dåligt Picadonr. Hans värd,
Yikaså inbilsk öfver sin skollärdom, som svål,
frågade honom på Latin? quid tibi videtur de
vino? Presten, som tyckte om ett godt glas
vin och i sina studentår lärt sig att känna
skilnad på vin och vatten, svarade ödmjukt:
Est bonus Vinus. Denna örfil emot Grama-
tica Latina förvånade adelsmannen; men han
runkade blott på hufvudet och teg tills deserten
kom, då Champagne iiskänktes, Han förnyade då
sin förra fråga, och fick till svar: est bonum
Vinum. Sed amice, fortfor Adelsmannen, cur
antea dixisti: bonus Vinus? Quale Vimun,
tale Latinum, var svaret.
) Det synes som den Fransyske berättaren
hade varit med om planen, då han så
noga kan könna denna omständighet.