MV 2 Nee AVE NM JA I 1112 VE LAVIE bi ULIE AIM 11 sea , 1 discussionen öfver densamma, kläda skott, icke blott såsom Conselj-president, utan såsom Bepartements-Chef. dela striden egde också redan rum första dagen, och Hr Mauguin gick efter sin vana löst på Hans Excellence. En af oppositionen. föreslagen reduktion i Befällafvarens för Pariser-Nationalgardet, Marsk. Lobaus anslag vardet första egentliga tvisteämnet; en annan hutvudfråga blandade sig dermed, och upphetsade sinnena ytterligare; det blef nemligen fråga, huruvida Frankrikes totalbudget borde draga tyngden af detta anslag, eller staden Paris enskildt: straxt var handsken kastad mellan centvalisationens anhängare (ministeren och dess phalang i allmänhet, samt en och annan militär af oppositionen, t. ex. Laborde) och dess motståndare, som bland oppositionens leder äro ganska talrika. Den gamle 8g:årige mannen Larneth. uppstod och ifrade mycket mot företaget, att vilja söndra bufvudstadens intressen från provinsernas: Paris vore hela Frankrike; hufvudstadens nationvalgarde hade räddat regeringen, och derigenom det allmänna. Anslaget åt dess befälhbafvare vere derföre att anse såsom en natiönal-belöning; dessutom vore icke Marskalken Lobau den förste, som uppburit ett dylikt anslog; Gen. Lafayette gjorde det äfven såväl, men då hade oppositionen låtit det passera utan anmärkning: Flere röster: Lafayette var Chef för hela Frankrikes National-garde. Hr Dupin d.ä. eriprade kamairen, med afseende på hvad man borde göra för hufvudstaden, om Romerska Senatorns liknelse rörande de öfrige kroppsdelarnes skyldighet mot magen. Derefter tillade han, att Gref Lobau vore, efter stränga rättsbegrepp, vida lagenligare Chef för Nationalgardet, än Lafayette nånsin varit. Detta upptogs icke väl af oppositionen, som ropade: Lafayeltes rätt grundar sig på 1791 års lag. Fh Dupin fortfor att prisa Gref Lobaus mod och personliga egenskaper, och påstod bland annat, att Lafayette under sitt Chefskap uppburit 100,000 francs. Detta bestreds af Hr Odilon Barrot, som justerade den värde talaärens uppgift till 3,000 francs. Han påstod derjemte, att Gref Lobaus embete vore uteslutande municipalt, och att avslaget derföre borde bekostas af staden. Nu uppstod en häftig altercation mellan honom och Conseljpresidenten, hvari äfven Generalerne Jagueminot och La Borde, samt Hr Mauguin deltogo, Den sistnämnde sammanfattade allt under två bestämmelser: Gref Lobaus embete borde nemligen vara ett af två, militäriskt eller municipalt, hvilketdera, borde bestämdt afgöras, och anslaget derefter upptagas; man måtte väl icke deraf vilja göra ett juste milicu-embete? (skratt). Gref Lobaus anslag förblef vid voteringen qvarstående på den stora budgeten, och fastställdes till det belopp Comitgn föreslagit; oppositionens amendementer ginga ej igenom, men miroriteten var så stark, att man måste skrida till upprop, då genom voteringen par assis et leve förhål!andet ej) bestämdt kunde utrönas,