Det är klart, att den sem nedlagt kostnad ji och möda på en dylik säkert mödosam inrattning, skall både för dess och sin egen kredit, nödgas använda den största npoggiavr-hrt och pålitligbet vid dess skötande; och denna garauti är i denna sak, som i många tusen andra, vida säkiare än alla föreskrifna kautioner. Antagom alt någon enskild man erbjuder sig att åt bufvudstadens allmanhet fortskaffa ; bref och biljetter inom staden, med bestämdt förklarande, att han hvarken transporterar paketer, penningar eller dyrbarheter i allmänhet — ty det är just en tiansport af det förra slaget, som är denna inrättnings egentliga föremål; — hvad grund har då Regeringen att pålagga bonom ett så öfverdrifvet prästandum ? Har det väl minsta sken af rimlighet, att tvinga föreståndaren för en dylik anstalt, som uttryckligen afsagt sig allt fortskaffande af materiela värden — att ställa en säkerhet, långt större än den som kronans uppbördsmän prästera ? Man berömer väl den omtanka för folkets säkerhet som sypes ligga uti föreskriften om borgen. Afsigten härvid må vara god; men vi önska blott att den måtte yttra sig då tid dertill är. Der garantier behöfvas, saknas de; hvarföre då införa dem der de äro onödiga? Huru ofta händer icke att den enskilde nödgas anförtro hela sin egendom och välfärd i statens bänder — och förlorar den, utan att den ringaste borgen eller annan garanti håller honom skadeslös. Vi minnas Kleemanska försnillningarne m. fl. Den som känner något af Domstolsärenderna vet ganska väl buru ofta Under-Exsekutorer genom t försummelser eller förskingringar vålla enskilda personers lidande och förluster — och han vet tillika hura svårt det är att derföre vtverka sig någon ersättningsdom, Vinner man ock en sådan, hvad blifver val hela följden deraf? Jo knapt mer, än det flebile beneficium att få bibehålla sin fordran fastän man glömmer att bevaka den i konkursen. Man nödgas ju anförtro bördeskillingar och fordringsdokumenter i händer på extra domare, som ej äro vederhäftiga för en tusendedel deraf; och om förskingring sker — hvarpå exempel finnas — så gifves det hvarken någon kavent, eller någon skyldighet bos Staten att ersätta skadan ). Och bkval — då j de åt hvilka man, viljande eller ej, måste l anförtre sin. dyrbaraste egendom, icke stalla någon borgen — vill man att en enskild persor, som blott fortskaffar några biljetter, dem man efter behag kan anförtro honom cller ej, skall för dessa papperslappar ställa en säkerhet af 10,000 Ridr Banco. EE ———