Det är klart, att den sem nedlagt kostnad ji
och möda på en dylik säkert mödosam in-
rattning, skall både för dess och sin egen
kredit, nödgas använda den största npoggiavr-
-hrt och pålitligbet vid dess skötande; och
denna garauti är i denna sak, som i många
tusen andra, vida säkiare än alla föreskrifna
kautioner.
Antagom alt någon enskild man erbjuder
sig att åt bufvudstadens allmanhet fortskaffa ;
bref och biljetter inom staden, med bestämdt
förklarande, att han hvarken transporterar
paketer, penningar eller dyrbarheter i allmän-
het — ty det är just en tiansport af det
förra slaget, som är denna inrättnings egent-
liga föremål; — hvad grund har då Rege-
ringen att pålagga bonom ett så öfverdrifvet
prästandum ? Har det väl minsta sken af rim-
lighet, att tvinga föreståndaren för en dylik
anstalt, som uttryckligen afsagt sig allt fort-
skaffande af materiela värden — att ställa en
säkerhet, långt större än den som kronans
uppbördsmän prästera ?
Man berömer väl den omtanka för fol-
kets säkerhet som sypes ligga uti föreskrif-
ten om borgen. Afsigten härvid må vara
god; men vi önska blott att den måtte yttra
sig då tid dertill är. Der garantier behöfvas,
saknas de; hvarföre då införa dem der de
äro onödiga? Huru ofta händer icke att den
enskilde nödgas anförtro hela sin egendom
och välfärd i statens bänder — och förlorar
den, utan att den ringaste borgen eller annan
garanti håller honom skadeslös. Vi minnas
Kleemanska försnillningarne m. fl. Den som
känner något af Domstolsärenderna vet gan-
ska väl buru ofta Under-Exsekutorer genom t
försummelser eller förskingringar vålla enskil-
da personers lidande och förluster — och
han vet tillika hura svårt det är att derföre
vtverka sig någon ersättningsdom, Vinner
man ock en sådan, hvad blifver val hela följ-
den deraf? Jo knapt mer, än det flebile be-
neficium att få bibehålla sin fordran fastän
man glömmer att bevaka den i konkursen.
Man nödgas ju anförtro bördeskillingar och
fordringsdokumenter i händer på extra doma-
re, som ej äro vederhäftiga för en tusendedel
deraf; och om förskingring sker — hvarpå
exempel finnas — så gifves det hvarken nå-
gon kavent, eller någon skyldighet bos Sta-
ten att ersätta skadan ). Och bkval — då j
de åt hvilka man, viljande eller ej, måste l
anförtre sin. dyrbaraste egendom, icke stalla
någon borgen — vill man att en enskild per-
sor, som blott fortskaffar några biljetter,
dem man efter behag kan anförtro honom cl-
ler ej, skall för dessa papperslappar ställa
en säkerhet af 10,000 Ridr Banco.
EE ———