orsak. Penningen synes vara det enda målet för alla transaktioner, emedan den öfverallt visar sig i främsta rummet, och emedan alla produkter förvandlas till penningar, innan de utbytas mot andria varor. Handeln går icke vill endast säga, att det är brist på andra produkter, icke på silfver. Det finnes alltid noz silfver, för att underhjelpa omsättningen och lätta det ömsesidiga utbytet af befintliga värden3;) och om det brister, så ersätter man genom kända ulvägar, genom invisningar, skuldebref till sedelhafvaren, genom öppnad kiedit, genom transport af fordringar oo. 8. Vv. Det är; ett lika lyckligt tecken då penningar felas för transaktionerna, som då det fattas magaziner för varorna. Emedlertid klagar man sig hvarje dag på öfver-produktion, och botar oss att förgås af öfverflöd och rikedom: varorna öfverfylla rörelsen utan att finna köpare, utan att det visar sig att man köper den ena varan för den andra. Se der de vanliga inkasten! Say svarar härpå, att om varorna antingen aldeles icke, eller endast med förlust sälja sig, så ligger orsaken deruti, att de öfverstiga summan af beholvet, antingen derföre att man producerar för stora qvantiteter af ett slag, elier snarare derföre, att andra grenar af produktionen aftagit. Erfarenheten har visat, det svårighet att sälja vissa varor, intv äffat på samma gång, då andra varor uppstigit till ett öfverdrvifvet pris. Åren 1811, 812 och 1813 sade man också att ingenting såldes; men då hade: äfven kolonial-varor, spannmål och kött stigit mycket, och om endast producenterne af dessa varor hade bhbaft mera deraf att afläta, skulle de äfven hafva köpt mera bomull, silke o. s. v.; men kriget hindrade producenterne, oaktadt det höga priset, att kunna frambringa större förråder deraf, och de andra industri-grenarne hopade ett öfverflöd af varor utan afsältning. f alla tider har det varit sådana större orsaker: krig, revolutioner och styrelsernas våldsamhet, givighet eller okunnighet, som frambragt en tvun gen brist på ena sidan, och elt qväfvande öfverflöd på den andra, Frågan, huravida man kan producera för mycket, hav länge varit omtvistad. Sismondi citerar som ett bevis för denna sats den ofantliga mängd manufakturer, som ifrån England öfversvämmar andra länders marknader. Detta bevisar endast, att produktionen är o-tillväcklig för utbytet på de ställen, der Eng-lands varor finnas i öfverflöd. Ifrån föregående gruudsats drager Say flera upplysande slutföljder. Togen slags produktion, säger han, kan nedtrycka de öfrigas framgången af ett slags industri gynnar äfven frawMan bör påminna sig, att detta blifvit yttradt i Frankrike, hvarest silfvermynot är allmänt i 1örelsen, och der statsmakterna icke lilltrott sig den onaturliga rättigheten, att genom dess instängans de inom Bankens hvalf, samt ålgärder, som försvåra krediten, lägga de största möjliga hiader Aman ss at AR AA pm a PD