som tala för lyxen, för en stor hofhållning,) och af dem, som frawför stora och väl uppfyllda verkstäder föredraga stora, rika och väl uppfyllda förmak, hvarigenom landet ruinreras och folkmängden aftager. Densa anmärkning vederlägger den fördom, att handeln väsendtligen består i ett sådant byte som gifver guld för andra produkter. Guldet och Silfret, d. v. s. myntet, är vid hvarje byte icke ändamål utan medel; han-deln är endast ett utbyte af produkter, hvilka industrien oupphörligt ger ett högre värde och på samma gång ökar staters rikedomar. Condillac bedömde fullkomligt rätt handelns väserde, då han yttrade, att vid allt utbyte föremålet har ett högre värde för köparen än för säljaren, En bandlande inköper till ett gångbart pris och säljer till ett annat gångbart pris, som är högre, emedan han genom silt arbete förökat produktens värde, och det är i denna mening man kan säga, att handeln är en verklig produktion, och att dem förökar nationalrikedomen. Produkterna utgöra allt, Frankrike har sju milliarders afbastning; d. v. s. ej sju milliarder i penningar, utan i produkter. En af de vigtigaste sanningar att betänka i Statsekanomien är, att en nation aldrig konsumerar annat ån sina egna produkter, ehuru under olika former, äfven då den konsumerar andra länders alster. Hufvudsaken är således att förstå begagna alla möjliga fördelar och krafter i sitt eget land, att producera allt hvad man kan, för att derigenom draga till sig andras bästa produkter. Man har trott sig kunna fråntaga Iudianerne deras kaschemirs-tillverkning; men månne icke detta invefattar en olyeklig husbållning och en lika owngtig slutsats som om man sjelf ville tillver. ka sin bätt eller sina skor, i stället för att använda sin tid för det yrke, hvari man eger en öfverträffande skicklighet. Men, invänder man, svårigheten är icke att producera, utan att finna afsältning. Huru skall man då kunna undanrödja alla hinder för denna afsättning och befordra den? Säkert är det icke viljan att köpa som saknas. Hvad är det då? Penningen? Nå väl! köpom då penningen, det vill säga: låtowm oss producera! Hvarföre köper man nu tio gånger mera än för 300 år sedan? Det är ej derföre att Amerikas grufvor äro tömda öfver Europa, ty silfret skulle kanske, om så ej skedt, baft samma värde som guldet nu har, utan derföre at! man nu producerar tio gånger så mycket som då. Nu säljer man t. ex. ur och köper potates, båda, den tiden okända produkter. Om det ej förhåller sig så, att man köper mest då man producerar mest, huru då förklara den omständigheten att dåliga skördar alltid skada afsättningen och att den största afsältningen och handeln eger rum i granskapet af trakter, der myeket produceras. 4 En yppig och slösande hofhållning har