som tala för lyxen, för en stor hofhållning,)
och af dem, som frawför stora och väl upp-
fyllda verkstäder föredraga stora, rika och
väl uppfyllda förmak, hvarigenom landet rui-
nreras och folkmängden aftager.
Densa anmärkning vederlägger den fördom,
att handeln väsendtligen består i ett sådant
byte som gifver guld för andra produkter.
Guldet och Silfret, d. v. s. myntet, är vid
hvarje byte icke ändamål utan medel; han-
-deln är endast ett utbyte af produkter, hvil-
ka industrien oupphörligt ger ett högre värde
och på samma gång ökar staters rikedomar.
Condillac bedömde fullkomligt rätt handelns
väserde, då han yttrade, att vid allt utbyte
föremålet har ett högre värde för köparen än
för säljaren, En bandlande inköper till ett
gångbart pris och säljer till ett annat gångbart
pris, som är högre, emedan han genom silt
arbete förökat produktens värde, och det är i
denna mening man kan säga, att handeln är
en verklig produktion, och att dem förökar
nationalrikedomen. Produkterna utgöra allt,
Frankrike har sju milliarders afbastning; d. v.
s. ej sju milliarder i penningar, utan i pro-
dukter.
En af de vigtigaste sanningar att betänka i
Statsekanomien är, att en nation aldrig kon-
sumerar annat ån sina egna produkter,
ehuru under olika former, äfven då den kon-
sumerar andra länders alster. Hufvudsaken är
således att förstå begagna alla möjliga för-
delar och krafter i sitt eget land, att produ-
cera allt hvad man kan, för att derigenom
draga till sig andras bästa produkter. Man
har trott sig kunna fråntaga Iudianerne deras
- kaschemirs-tillverkning; men månne icke detta
invefattar en olyeklig husbållning och en lika
owngtig slutsats som om man sjelf ville tillver-
. ka sin bätt eller sina skor, i stället för att
använda sin tid för det yrke, hvari man eger
en öfverträffande skicklighet.
Men, invänder man, svårigheten är icke att
producera, utan att finna afsältning. Huru
skall man då kunna undanrödja alla hinder
för denna afsättning och befordra den? Säkert
är det icke viljan att köpa som saknas. Hvad
är det då? Penningen? Nå väl! köpom då
penningen, det vill säga: låtowm oss producera!
Hvarföre köper man nu tio gånger mera än
för 300 år sedan? Det är ej derföre att Ame-
rikas grufvor äro tömda öfver Europa, ty silf-
ret skulle kanske, om så ej skedt, baft sam-
ma värde som guldet nu har, utan derföre at!
man nu producerar tio gånger så mycket som
då. Nu säljer man t. ex. ur och köper pota-
tes, båda, den tiden okända produkter. Om
det ej förhåller sig så, att man köper mest då
man producerar mest, huru då förklara den
omständigheten att dåliga skördar alltid skada
afsättningen och att den största afsältningen
och handeln eger rum i granskapet af trakter,
der myeket produceras.
4 En yppig och slösande hofhållning har