(Insändt)
Upplysningar om Herr Almqvists Svenska
Språklära, i afseende på Rec. den 27 Febr.
och 1: Mars.
I anledning af anmärkningar, som i Afton-
bladet blifvit gjorda i afseende på Hr Almqvists
språklära, anhåller man att få lemna följande
uplysniag. Orsakerna till det som i läroboken sy-
nes förbigånget, igenfinnas i det system som
blifvit följdt. För Syntaxens korthet t. ex.
redovisar sid. 37. dufvudskälet är, att som
Hr Almqvists språklära icke varit ämnad för
utlänningar, utan för infödde, ansåg han ic-
ke nödigt, att vidlyftigt behandla ämnen,
hvilka ligga så inpräglade i en infödds gehör,
att en sådan derpå ej misstager sig, hvilket är
fallet med många syntaktiska frågor, men ic-
ke så med de etymologiska. Emot den ety-
mologiska Formläran felar en infödd ofta och
mycket; denna fordrade derföre utförlighet.
Samma skäl har naturligtvis förorsakat, att
de 38. k. verba reflexiva, impersonalia, fre-
gventativa och inchoativa ej mycket vidrörts,
då de, hvad formen vidkommer, gå efter nå-
gon af de i språkläran uppgifna konjugatio-
nerna, men, i anseende till innehållet, ej af
en infödd kunna missbrukas. Hvilken svensk
(lärd eller olärd) skulle t. ex, kunna säga:
jag regnar, du dagas o. s. v. Hvartill tjenar
då, att för Svenskar reglera sådant? Det blan-
dade bruket af ömsom latinsk , ömsom svensk
terminologi, är äfven en principaaf Författaren,
den han af skäl, anförda i företalet, omfat-
tat. Man kunde således säga, att detta icke
är en ojemnhet i stilen, utan en föresats. Ter-
minologiens bemärkelser äro alltid bestämda
vid hvarje kapitels öfverskrift, så att bland-
ningen icke gerna kan medföra konfusion. —
Hvad som finnes anmärkt om Sats-läran,
upplyser sig sjelf, så snart man gör sig den
mödan, att i sjelfva boken efterse förhållandet.
I en bok, som måste vara kort, för att all-
mänt begagnas, kan ej heller allt inrymmas,
som från olika håll kunde åstundas.
TR a a a a a a nr 2 a a rn nr nr Enn