inlort proistycken af Svenska språket Iran oOlka tidehvarf. Dessa äro visserligen nog korta, för att lemna någon betydlig upplysning; men det är dock godt, att uppmärksamheten engång blifvit vänd åt detta håll. Hr Almqvist sjelf, eller någon annan, torde framdeles lemna något mera fullständigt hidrag till en historia öfver vårt språks utveckling. Man finner dock, jemte dessa fördelaktiga egenskaper, anledning till en och annan anmärkning. Redan Svenska Akademien har i sitt yttrande fästat uppmärksamheten vid etymologiens missförhållande till syntaxen. Den förra innehåller 119, den sednare blott 25 sidor. Den lärjunge, som behöfver en så vidlyftig etymologi, fordrar också en syntax i proportion derefter, och tvertom. — En sammanblandning af ämnen röjes äfven understundom. Man finner veml. flere saker på ställen, dit de alldeles icke höra. I etymologien t. ex., meddelas pag. 6 den underrättelsen, att kaflar stafvas utan v, hvilket egenteligen hör till ortografienp. Definition på materielt nomen, linnes pag. ig, bland anmärkningarne om ord, som nyttjas endast i singulari. Deiinitionen på deponens, står pag. 39 bland anmärkningarna till första konjugationen, Definition på verbum inchoativum finnes p. 53 inblandad i läran om första konjugalionens ändelse i infinitiven o. s. v. Äfven anmärka vi den obestämdhet, som råder i Hr Almqvists terminologi. Det är angeläget att i denna följa en gifven plan, för att icke med olika benämningar på samma saker förvilla lärjangen. Författaren använder än den Svenska, än den Latinska termivelogien, Än talar han om Egenskapsord p. 30, Föreställande ord p40, Tillägnande pronomina p. 45, och Egenskaps biord p. 95; än åter om Adjektiver p. 30, Pronomen p. 40, Possesiva pronomina p. 46, Adverbier p. 96 o. s.v. Understundom är terminologien än mera mångfaldig. Begreppet om Nomen Collectivum framställes t. ex. olika på två ställen. Bland anmärkvingarna till tredje deklinationev p. 10 nämnes kollectiv betydelse, som der fserklaras med: Åntals betydelse, men p. 19 förekommer det åter under namn af myckenhets ord, och förklaras med: ord, som innehålla en flertals berättelse o. 8. v. Detta vacklaude kan ännu mindre gillas, då termerna genom längd och ovis het trötta både minne och begrepp. Så d. ex. finner man Förf. i st. f. det enkla ordet deponens släpa med sig denna term: PVerber med passiv form, men dels aktiv, dels neutral bemärkelse p. 63, eller med förändradt uttryck: Verber med passiv form, men icke sådan bemärkelse p. 84. Samma ojemnohet röjer sig betydligt uti förhållandet mellan det som upptages eller utelemnas. Hr Almqvist undervisar t. ex. p. 10 sina lärjungar, huru en värdinna kan tilltala sina grannfruar med titeln mitt Herrskap, då värden till sina manliga gäster bör hellre ayttja mina Herrar; och p. 113, att man på utrikes ort kan till ett fruntimmer från sin födelsvort icke gerna nyttj: ordet landsgvinnas )