Orebroö HlacsOch Landstorsemliuinser fore kom i Örebro Kyrkas sacristia, biföllo äfves. de närvarande, enligt Protecollets utsago, fördt af Hr Gravarder, som äfven var Ord. förar.de, det framställda förstaget, Friberre C. H, Ankarsvärd, hvilken, enligt hvad hans hos Konungens Befallningshafvande i Lanet avförda besvär iunchålla , och som det oss synes, med mycket skäl ansåg, att Kongl. Förordningen om Sockenstän: mor och Kyrkoåd ingalunda öfverlåter åt Sockenstämn.orna någon allmän beskattningsrätt, i mål som äfven iöra alla inom Socknen mantalsskrifne Torpare, Gerningsmän och Backstugusittare samt alla i mantal skrifve tjenstehjon, hvilka sjeljfve icke ega någon rättighet i Socknestämman; Friherre Anckarsvärd hade; derföre uppdragit åt sitt Ombud, Fanjunkaren Drake, att protestera emot allt bifall till propositionen, samt i stället föreslå att insamlingen först måtte ske genom frivilliga gålvor, och bristen sedan fyllas på sätt församlingen kunde öfverenskomma, Denna protest upptogs likväl icke af Hr Professoren Gravander i Protocollet, och, då Ombudet vid justeringen erinrade derom, förklarade Hr Gravander, enligt betyg af sex vid tillfället närvarande personer, att det nu var för sent, och ej kunde bli annorlunda. Samma personer hafva äfven intygat, at! då Friherre Anckarsvärd af de närvarande valdes till Fullmaktig för Landsförsamlingen, så hade Presten kommit i en sådan andans ifver, att han med handslag i bordet ) yttrat: N:j, vi votera på hvilken som helst inom församlingarna, men ej på Friherre Anckarsvärd; ty honom will jag aldrig ha till Fullmäktig för församlingarna; ) jag har för honom haft mycken förargelse och ledsamhet ända hos Konungen,) för den otäcka Passevolance-frågan, och han får alldeles icke väljas! Då Herr G. Broms frågade Hr Gvravander, hvad han hade emot Frih. Anckarsvärds person, hade Hr Gravander svarat: Icke annat, än att han är en Krångelmakare, och vill tillställa krångel och oreda. Slutligen hade Herr Professorn sjelb under det han höll på att skrifva Protocollet, met den honom så egna naivetd yppat stt hjertas innersta och yttrat; Kanhända jag äfven för detta får ledsamhet och förargelse! — mer. då? — här hade han ånyo slagit tumfibordet — skall aldrig Friherre Anckarsvard, så länge jag är Pastor i Örebro, någonsin blifva vald twll Fullmäktig för Församlinex. Vi undra storligen, hvad Preste-Ståndets i allmänhet så aktningsvärde medlemmar skola säga om en sådan Embetsbroder? För oss är det i synnerhet en omständighet uti Prestens andeliga ifver, som förekommer något mörk och besynnerlig; nemligen huru Herr Gravander kunnat hafva förargelse för Friherre