Orebroö Hlacs- Och Landstorsemliuinser fore
kom i Örebro Kyrkas sacristia, biföllo äfves.
de närvarande, enligt Protecollets utsago,
fördt af Hr Gravarder, som äfven var Ord.
förar.de, det framställda förstaget,
Friberre C. H, Ankarsvärd, hvilken, enligt
hvad hans hos Konungens Befallningshafvan-
de i Lanet avförda besvär iunchålla , och som
det oss synes, med mycket skäl ansåg, att
Kongl. Förordningen om Sockenstän: mor och
Kyrkoåd ingalunda öfverlåter åt Sockenstäm-
n.orna någon allmän beskattningsrätt, i mål
som äfven iöra alla inom Socknen mantals-
skrifne Torpare, Gerningsmän och Backstugu-
sittare samt alla i mantal skrifve tjenstehjon,
hvilka sjeljfve icke ega någon rättighet i
Socknestämman; Friherre Anckarsvärd hade;
derföre uppdragit åt sitt Ombud, Fanjunka-
ren Drake, att protestera emot allt bifall
till propositionen, samt i stället föreslå att in-
samlingen först måtte ske genom frivilliga
gålvor, och bristen sedan fyllas på sätt för-
samlingen kunde öfverenskomma, Denna pro-
test upptogs likväl icke af Hr Professoren
Gravander i Protocollet, och, då Ombudet
vid justeringen erinrade derom, förklarade Hr
Gravander, enligt betyg af sex vid tillfället
närvarande personer, att det nu var för sent,
och ej kunde bli annorlunda.
Samma personer hafva äfven intygat, at!
då Friherre Anckarsvärd af de närvarande val-
des till Fullmaktig för Landsförsamlingen, så
hade Presten kommit i en sådan andans ifver,
att han med handslag i bordet ) yttrat: N:j,
vi votera på hvilken som helst inom försam-
lingarna, men ej på Friherre Anckarsvärd;
ty honom will jag aldrig ha till Fullmäktig
för församlingarna; ) jag har för honom
haft mycken förargelse och ledsamhet ända
hos Konungen,) för den otäcka Passevolan-
ce-frågan, och han får alldeles icke väljas!
Då Herr G. Broms frågade Hr Gvravander,
hvad han hade emot Frih. Anckarsvärds per-
son, hade Hr Gravander svarat: Icke annat,
än att han är en Krångelmakare, och vill
tillställa krångel och oreda.
Slutligen hade Herr Professorn sjelb under
det han höll på att skrifva Protocollet, met
den honom så egna naivetd yppat stt hjertas
innersta och yttrat; Kanhända jag äfven för
detta får ledsamhet och förargelse! — mer.
då? — här hade han ånyo slagit tumfibor-
det — skall aldrig Friherre Anckarsvard,
så länge jag är Pastor i Örebro, någonsin
blifva vald twll Fullmäktig för Församlin-
ex.
Vi undra storligen, hvad Preste-Ståndets i
allmänhet så aktningsvärde medlemmar skola
säga om en sådan Embetsbroder? För oss är
det i synnerhet en omständighet uti Prestens
andeliga ifver, som förekommer något mörk
och besynnerlig; nemligen huru Herr Gravan-
der kunnat hafva förargelse för Friherre