NEP SSV MATE SAN om TP pp ER I , tat SR er medelmåttans t. ex. de poctiska och litterära uppsatserna i Correspondenten , hvilka synas allt såmre, ju oftare man läser dem. EN TURKISK MIDDAGSMÅLTID ). I staden Lefkeb, i Nicda, emottog oss Muzrelim. (stadens förnämsta magistratsperson) i sitt palats, och för första gången fingo vi tillfälle att inträda uti det inre af ett Turkiskt hus: Som det icke är hvär och en resande gifvet, att tillbringa natten i sällskap med en Turkisk familj, torde det kanhända icke vara utan intresse att utförligare beskrifva vårt vistande: derstädes. Vi infördes uti en stor sal, der en lång divan eller soffa paraderade lånvgs efter hela väggen. Sedan wi hade utsträckt oss på denna soffa, frambars, enligt bruket, pipor och kaffe, och en stund derefter inträdde Muzzelims sön och dess farbroder i rummet, satte sig på en divan, som var placerad midt emot oss, och rökte sina pipor under djup tystnad, Sedan vi på detta sätt tillbragt en timma, började man att göra tillredelser till middagen. Den unge mannen uppstod, tog en duk af en betjent, och kastade den med skicklighet på en cirkel, som var tecknad på golfvet; derefter satte han en stol på midten af duken och lade derpå en stor platå af metall. Nu gaf han oss tecken att nalkas; vi nedsatte oss, med benen i kors, rundt omkring stolen, och lade kanterna af duken på våra knän, under det domestikerne framburo broderade: servietter, och utbredde en sådan på hvars och ens axlar. Sedan hela sällskapet hade tagit plats, våra janitscharer ej undabtagne, frambars första fatet, som ställdes på platåen; rundt omkring på denna hade man lagt långa skifvor af brunt bröd och emellan hvarje brödskifva en hornsked. På midten stod en tennskål med ärtsoppa, hvarur gästerne åto gemensamt. Sedan alla hade ätit så mycket de ville, bortbars soppan och ett fåt korf framsaltes. Muzzelims son tog först för sig och vi följde hans exempel. : Derpå kom ett fat youart, en slags vstad mjölk med köttbullar, och vidare kottletter inlagda i blad af vinrankor. Slutligen serverades med kokt fårkött, en rätt, som mycket värderas i:detta land, och sist pilaf, kokadt ris, som vanligtvis slutar Turkarnes måltider. Nu frambars ett glas vatten, som gjorde sin rund kring bordet, och hvaraf hvar och en af gästerna drack; derpå presenterade betjenterne ett handfat med en serviett, för den i dessa länder efter måltiden brukliga handtvagningen. Man dukade af, och viåtertogo våra pipor och våra platser på divanen. Supån hade blifvit expedierad så fort, att den säkerligen ej räckte längre än sex och en hall minut. ) Ur beskrifniogen af en-resa genom Turkiet,