S T RE—————rsee VV a Stor rök af liten eld... Läsaren påminner sig måhända att vi i sistl December månad gjorde cn anmälan af des. k. Vinterblommorna, hvilka Hr G. Mellin utgifvit. Då denna skrift först utkom 2 dagar före julafton ansågo vi oss göra både publiken och utgifvaren en tjenst med att redan samma dag omnämna den. Vi nämnde också uttryckligen att vi de få timmar boken varit ute, endast egt tillfälle att taga en flyktig. kännedom deraf; emedletid ha vi icke fundit våra omdömen öfver Författarne till bidragen jäfvade: eller motsagde af någon annan: I ett påföljande N:r, sedan vi haft tillfälle att ännu en gång med mera nöggranhet genomgå samlingen, ansågo vi rättvisan fordra att ytterligare utmärka några förut, icke omnämnda stycken ifrån de öfriga, hvilka blifvit klassificerade såsom börande till tredje eller fjerde ordningen. Såsom ett bevis, med hvilken snart sagdt kannibalisk glupskhbet afunden griper alla tillfällen att per fas nefas misskreditera vårt blad kan det tjena, att vårt: nyssnämnde obetydliga uttryck först blef af. den platta Inhyses-Auctorn i Correspondentens vitterhetskolumn framställdt såsom ett formligt återtaande, utan att afseende fästades på de omständigheter hvaraf det första yttrandet var beledsagadt; derifrån blef det, af det vanliga litterära smuggelpartiet öfverfördt till Liste der Börsen Hale, slutligen i går uppstufvadt i Stockholms Posten. Lyckligtvis äre vi icke högmodige: vi skulle annars lätt kunna förhäfva oss öfver en så lysande uppmärksamhet äfven åt det minsta uttryck. Det är eljest lätt begripligt, att vid hastig genomläsning af en mängd poesier, det stora, det lysande och förvårande i färgspel eller bilder först träffar uppmärksamheten; men det händer icke sällan vid läsningen af ett arbete såsom med personerne i ett sällskap, att sådane hvilkas egenskaper i första ögonblicket undgått oss, vid en närmare bekantskap tillvinna sig ett lika stort ja stundom ett högre intresse, än den som i