yYTCHUL iId5tv JIJStudla 5 VALV T 9 tcCictCuAnRwO UUtD icke har något annat system, än sjelfva bristeu på system att bekämpa, och der plurvaliteten af kamarens ledamöter vid de tilltagande fa-: rorna utom densamma, stå häpna och försagda, utan att våga. taga ett steg hvarken fram eller tillbaka, Vi sade att man, vid en närma re granskning, icke bör hafva serdeles svårt att upptäcka: nyckeln till : gåtan: dess lösning ä: ganska enkel, oaktadt det invecklade skick, hvari sakerna nu kommit. Den ligger efter vår tanka :utisiogenting annat, än den nya dynastiens rädsla för den republikanska tendens, som otvifvelaktigt hade fått insteg hos pluraliteten hos Franska nationen. Uti rädslan för denna riktning: var det , som Styrelsen kastat sig alltför mycket på den motsatta sidan, gynnat och upptagit en mängd embetsmän, somi följd af sin uppfostran, sina vanor eller. personliga relationer voro restaurationens gifna anhängare: Styrelsen hade dock lätt kunnat finna att det republikanska partiet icke var det minsta farligt i jemförelse med det carlistiska, emedan det förra icke som det sednare hade något bestämdt föremål. kring I hvilket det kunde fästa sina förhoppningar; utan för realiserandet af sin idt i dess helhet oI vilkorligen måste skapa en helt ny organism, ett.nytt Frankrike, Det var octså derföre klart att den stora ofantliga majoritete :, som af sitt naturliga intresse slöt sig till den republikanska riktningen, hade blifvit tack: sam för bvarje steg som man bade vidtagit. i denna riktning: det var derföre som man i början hörde dessa vivatrop för MedborgarcKonungen, hvilka sedermera aldeles aulstadnät. Hade Konung Ludvig Filip förstått att i fortsättningen begagna det initiativ, om vi så få utrycka oss, som ban i böja: ägde till folkets kärlek, och med någon liten upp ffring på ena sidan samt en smula mera mod på den and:a, gått fram den bana, som Julirevolutionen för bonom utstakat, så hade han för hvarje steg skördat tacksambet i stället för .misspöjes han bade halt den icke obetydliga. fördel n, att äga enthusigsterna på sin sida, och hars regering hade emedlertid kunnat stadga och befasta de Vill man bäremot invända far.n af krig utifrån, så svara vi att den betydde intet. Den som minnes hur Europa såg ut i slutet af 1830, han vet ock, alt Regenleine hade varit rätt glada att få sitta hemma, och alt iutet krig bade blifvit af, eller och — det Gud Nådeligen förbjudel — att de! icke hade slutat sig till Monarkiernas fördel. Sannolikt hade det ock då sett helt annorlanda ut, både med reformbillen i Evgland och mycket annat. Men detta giorde ej Ludvig Filip; och det var isynnerhet från Casunir Pöricis anträde till styrelsen, som denna tog ev nästan motsatt riktn os. Häraf förstodo de tilangfulla Carlistiska publicisterna rätt väl att begagna sig; och hvad som tydligt visar sannincea af LJ . hå (el . nd