fråga af denna beskaffenhet, å ena sidan, se
Styrelseh med yttersta värma förhindra revi-
dei ingen af en pensionsstat, som till stor del
be-oldar dess egna fiender, menniskor mot
hvilka den dagsoch natt måste: vara på sin
valt, emedan de mot densamma organisera
conspirationer från den ena ändan af riket till
den andra; höra huru Krigsministern, en man
hvars oförskräckthet är öfver all misstanka,
som på stridens fält hundrade gånger bekäm-
pat och-besegrat Frankrikes fiender, öppet till-
står, att en indragning af pensioner åt fiender-
ne af den nu bestående sakernes ordning skul-
Je äfventyra lugnet i flere betydande provincer
— under det, å andra sidan, en man af oppo-
sitionen, utan att vederläggas af Ministeren, be-
visar att lifstidsfångar i Toulons och Rocheforts
Bagner der uppbära och njuta. pensioner af
Stater, samt en avnan af oppositionens häftigaste
medlemmar inskränkersig- till det förslag, att
pensioner nåtte indragas för alla dem, som
bevisligen burit vapen eller stämplat mot den
nya sakernas ordning — men utan annan på-
följd, än att förslaget medicke ringa plurali-
tet förkastas af en representant-kamåre, som
svurit samma sakernas: ordning trobet!!
Det står i sanning bedröfligt till med en
regering, som på detta sätt ser sig föranlåten,
att-icke blott tolerera, utan äfver understödja
reactionärerne i sitt eget land och denna de-
batt i kamaren har, på ettåtminstone för ut-
länningen temligen oväntadt sätt, gifvit nyc-
keln till hela förfarandet mot Carlistanhanget
i Frankrike. Förgäfves skall Herr Perier och
bans Colleger försäkra verlden, att den lagliga
makten segrat öfver allt, ätt Frankrike, så
svart de utrikes angelägenheterne blifvit be-
hörigen jemkade, skall — såsom han icke län-
gesedati yttrade — med: ostördt lugn få öf-
verlemna sig åt omsorgen för en inre förkof-
ran.? Ett småleende af ömkan är allt det
svar man har på sådana framställningar af en
Piemier-Minister; som under ett helt år ej
kunnat — eller som det nw visar sig. — ejvå-
get kufva uppresningen i det enda lilla, rela-
tivt obetydliga, Vendee, utan till och med ser
ChouarnBanden så småningom växa sig öfver
bufvudet. i
Vid första påseendet förekommer hela detta
handlingssätt som, en gåta, Det enda. som
tydligt visar sig, är att en ministere, som ve-
Jat gifva sig mine och anseende af kraft
och conseqvens, i sjelfva verket på ett för-
ödmjukande sätt på samma gång nödgas er-
känna yterligbeten af sin svagbet, då den sö-
ker muta fienderna till sakerpas nuvaravude
ordning, och ådagalägger den yttersta oklok-
het, då hvar och en annan väl finner, att
anhängarne af det gamla icke lära öfvergå på
den närvarande Dywastiens sida för en pen-
sions bibehållande. Af detta synbara factum
följer också naturligt, alt sinnena innan kort
. . .
mA ta alflaäanonana com fHudAaA An DR ananas vn ne pg.