fråga af denna beskaffenhet, å ena sidan, se Styrelseh med yttersta värma förhindra revidei ingen af en pensionsstat, som till stor del be-oldar dess egna fiender, menniskor mot hvilka den dagsoch natt måste: vara på sin valt, emedan de mot densamma organisera conspirationer från den ena ändan af riket till den andra; höra huru Krigsministern, en man hvars oförskräckthet är öfver all misstanka, som på stridens fält hundrade gånger bekämpat och-besegrat Frankrikes fiender, öppet tillstår, att en indragning af pensioner åt fienderne af den nu bestående sakernes ordning skulJe äfventyra lugnet i flere betydande provincer — under det, å andra sidan, en man af oppositionen, utan att vederläggas af Ministeren, bevisar att lifstidsfångar i Toulons och Rocheforts Bagner der uppbära och njuta. pensioner af Stater, samt en avnan af oppositionens häftigaste medlemmar inskränkersigtill det förslag, att pensioner nåtte indragas för alla dem, som bevisligen burit vapen eller stämplat mot den nya sakernas ordning — men utan annan påföljd, än att förslaget medicke ringa pluralitet förkastas af en representant-kamåre, som svurit samma sakernas: ordning trobet!! Det står i sanning bedröfligt till med en regering, som på detta sätt ser sig föranlåten, att-icke blott tolerera, utan äfver understödja reactionärerne i sitt eget land och denna debatt i kamaren har, på ettåtminstone för utlänningen temligen oväntadt sätt, gifvit nyckeln till hela förfarandet mot Carlistanhanget i Frankrike. Förgäfves skall Herr Perier och bans Colleger försäkra verlden, att den lagliga makten segrat öfver allt, ätt Frankrike, så svart de utrikes angelägenheterne blifvit behörigen jemkade, skall — såsom han icke längesedati yttrade — med: ostördt lugn få öfverlemna sig åt omsorgen för en inre förkofran.? Ett småleende af ömkan är allt det svar man har på sådana framställningar af en Piemier-Minister; som under ett helt år ej kunnat — eller som det nw visar sig. — ejvåget kufva uppresningen i det enda lilla, relativt obetydliga, Vendee, utan till och med ser ChouarnBanden så småningom växa sig öfver bufvudet. i Vid första påseendet förekommer hela detta handlingssätt som, en gåta, Det enda. som tydligt visar sig, är att en ministere, som veJat gifva sig mine och anseende af kraft och conseqvens, i sjelfva verket på ett förödmjukande sätt på samma gång nödgas erkänna yterligbeten af sin svagbet, då den söker muta fienderna till sakerpas nuvaravude ordning, och ådagalägger den yttersta oklokhet, då hvar och en annan väl finner, att anhängarne af det gamla icke lära öfvergå på den närvarande Dywastiens sida för en pensions bibehållande. Af detta synbara factum följer också naturligt, alt sinnena innan kort . . . mA ta alflaäanonana com fHudAaA An DR ananas vn ne pg.