icke fruktat, att han dermed: kunde förvilla
någon, som sjelficke gör sig mödan-att under-
söka förhållandet — uppkommer således ifrån
en påtaglig förblandning mellan utgifter och
inkomster.
Argus her lik väl icke kunnat undgå att med
gifva, det Stats- Utskottet verkeligen kan före-
slå en lindring i grundskatterna; men sådant
skulle återverka till förböjning af -bevillnin-
gen; och huru kunde väl, menar han, de mäg-
tiga, enskilda intressena, förmås att gå in bär-
på? Härvid tar han icke i: betraktande, att vi
förutsatte en besparing i utgifterne, såsom vil-
kor för möjligheten; men föreslår sjelf såsom
det rätta medlet, skatternas jemnare fördel-
ning. - Häri ligger just knuten; . men huru
bära sig åt att åstadkomma denna fördelning,
då man der otvifvelaktigt skulle stöta på sam-
ma klippa — de mäktiga intressena? Just bäri
bevisar sig således nödvändigheten af besparing
i statsutgifterna, såsom ett föregående, innan
man med framgång kan tänka på de hårdast
beskattade medborgarnes lindring, som påtag-
ligen är ett efterföljande. Vi yttrade oss här-
öfver så tidigt i den förra artikeln, att vi ej
vilja öka vidlyftigheten af denna uppsatts, ge-
vom skälens vidare upprepande, Vi äro icke
så ohöflige, att anse Argus nog okunnig för
alt icke begripa, huru han här räsonnerat emot
sig sjelf; och då ingen annan slutsatts af hans
premisser återstår, än att allt måste förblifva
som det är, emedan en förändring lika litet
kan åstadkommas i det ena fallet, somi de!
andra, så måste vi antaga, att detta just ut-
gjorde hvad som af Argus skulle bevisas.
Hvad beträffar de framkastade svårigheterna
emot en minskning af de ordinarie räntorna,
så är det ganska lätt att finna, att de tjenster,
hvilka nu aflönas genom indelta räntor, all-
deles icke derföre beböfde indragas, Någon
omöjligbet att öfverflytta räntorna på stats-
verket och göra dem, liksom de öfriga, till
kronan behållna, samt dermed aflöna Em-
betsmänven, finnes visserligen icke; det hela
vore endast en regleringsåtgärd, som välskulle
ålstadkomma något arbete vid första uppgö-
randet, men i öfrigt icke möttes af något hin-
der. Vi förnya i öfrigt det förbehållet, att
vi endast framställde denna satts såsom en
bevisning om möjligheten af en reform, icke
såsom ett bestämdt förslag, i hvilket afseende
vi hänvisade till åtskilliga, af andra förut
framställda, utvägar.
Vi hänga ännu, oaktadt Argi bannor, lika
olyckligt vid det påståendet, att en minskni.g
af en million eller mera på skattejordens
utskylder, skulle vara ganska välgörande, om
den ock per bonde endast gjorde 10, 5, ja
ull och med 2 R:dr. För en Argus äro
väl 10 Ridr en spottstyfver; men för den ar-
beiande allmogen betyda de dock något. Den
som yrkar motsatsen, kan med samma skal
påstå, att en förhöjning af I R:dr på capita-
tionsafgiften, betydde ingenting. Och lik väl haf-
va de mäktiga intressena, oaktadt flere för-