icke fruktat, att han dermed: kunde förvilla någon, som sjelficke gör sig mödan-att undersöka förhållandet — uppkommer således ifrån en påtaglig förblandning mellan utgifter och inkomster. Argus her lik väl icke kunnat undgå att med gifva, det StatsUtskottet verkeligen kan föreslå en lindring i grundskatterna; men sådant skulle återverka till förböjning af -bevillningen; och huru kunde väl, menar han, de mägtiga, enskilda intressena, förmås att gå in bärpå? Härvid tar han icke i: betraktande, att vi förutsatte en besparing i utgifterne, såsom vilkor för möjligheten; men föreslår sjelf såsom det rätta medlet, skatternas jemnare fördelning. Häri ligger just knuten; . men huru bära sig åt att åstadkomma denna fördelning, då man der otvifvelaktigt skulle stöta på samma klippa — de mäktiga intressena? Just bäri bevisar sig således nödvändigheten af besparing i statsutgifterna, såsom ett föregående, innan man med framgång kan tänka på de hårdast beskattade medborgarnes lindring, som påtagligen är ett efterföljande. Vi yttrade oss häröfver så tidigt i den förra artikeln, att vi ej vilja öka vidlyftigheten af denna uppsatts, gevom skälens vidare upprepande, Vi äro icke så ohöflige, att anse Argus nog okunnig för alt icke begripa, huru han här räsonnerat emot sig sjelf; och då ingen annan slutsatts af hans premisser återstår, än att allt måste förblifva som det är, emedan en förändring lika litet kan åstadkommas i det ena fallet, somi de! andra, så måste vi antaga, att detta just utgjorde hvad som af Argus skulle bevisas. Hvad beträffar de framkastade svårigheterna emot en minskning af de ordinarie räntorna, så är det ganska lätt att finna, att de tjenster, hvilka nu aflönas genom indelta räntor, alldeles icke derföre beböfde indragas, Någon omöjligbet att öfverflytta räntorna på statsverket och göra dem, liksom de öfriga, till kronan behållna, samt dermed aflöna Embetsmänven, finnes visserligen icke; det hela vore endast en regleringsåtgärd, som välskulle ålstadkomma något arbete vid första uppgörandet, men i öfrigt icke möttes af något hinder. Vi förnya i öfrigt det förbehållet, att vi endast framställde denna satts såsom en bevisning om möjligheten af en reform, icke såsom ett bestämdt förslag, i hvilket afseende vi hänvisade till åtskilliga, af andra förut framställda, utvägar. Vi hänga ännu, oaktadt Argi bannor, lika olyckligt vid det påståendet, att en minskni.g af en million eller mera på skattejordens utskylder, skulle vara ganska välgörande, om den ock per bonde endast gjorde 10, 5, ja ull och med 2 R:dr. För en Argus äro väl 10 Ridr en spottstyfver; men för den arbeiande allmogen betyda de dock något. Den som yrkar motsatsen, kan med samma skal påstå, att en förhöjning af I R:dr på capitationsafgiften, betydde ingenting. Och lik väl hafva de mäktiga intressena, oaktadt flere för