den konstitutionella beträffade, påstår han att den borgen Chärtan ingått för helgden af privatas rätt — ett slags politiskt fördrag mellan restaurationen och revolutionen år 19:14 — hade en retrograd, men deremot år 1830 en försonande syftning, för att icke kullkasta redan gjorda och stadfästade afhandHngar. Men den komit, som gjort utkastet till Chartan, hade visserligen aldrig haft för afsigt, att helga Chouaners och emigranters rättigheter. — Ville man söka anledning till något sådant i Chartan, så menade man tvifvelsutan 1814 års Charta. Talaren bedyrade heligt att han ingalunda åsyftade någon reaction i politiskt hänseende; han villejblott det lagliga kontroller skulle införas i pensionsväsendet; han önskadeatt Franska krigarnes Kärlek för den trefärgade fanan skulle underhållas och stärkas derigenom att de sågo det man om ock icke bestraffade, åtminstone icke belönade de tjenster som blifvit gjorda Frankrikes fiender. En af de betänkligaste syvmptomerne i vår! samhällsskick fortfor Herr Barrot, är obestämdheten, förvirringen, anarkien i våra politiska trosläror. Jag uttalar det med smärta, men vi tro nästan på ingenting mer! Det är tid alt en politisk religion bildar sig i Frankrike, att den föder en allmän politisk troshekännelse, att folket icke längre vacklar mellan olika trosläror, att man en gång lärer att få rätt på den fana, det fältecken som verkeligen är landets, för att sedan följa det in i döden. Vid omröstningen voro 223 röster emot och 176 för underamendementet. Su 7 KVIRR rn