den konstitutionella beträffade, påstår han att
den borgen Chärtan ingått för helgden af pri-
vatas rätt — ett slags politiskt fördrag mellan
restaurationen och revolutionen år 19:14 — hade
en retrograd, men deremot år 1830 en för-
sonande syftning, för att icke kullkasta redan
gjorda och stadfästade afhandHngar. Men den
komit, som gjort utkastet till Chartan, hade
visserligen aldrig haft för afsigt, att helga
Chouaners och emigranters rättigheter. — Ville
man söka anledning till något sådant i Char-
tan, så menade man tvifvelsutan 1814 års Charta.
Talaren bedyrade heligt att han ingalunda
åsyftade någon reaction i politiskt hänseende;
han villejblott det lagliga kontroller skulle in-
föras i pensionsväsendet; han önskadeatt Fran-
ska krigarnes Kärlek för den trefärgade fanan
skulle underhållas och stärkas derigenom att
de sågo det man om ock icke bestraffade, åt-
minstone icke belönade de tjenster som blifvit
gjorda Frankrikes fiender.
En af de betänkligaste syvmptomerne i vår!
samhällsskick fortfor Herr Barrot, är obe-
stämdheten, förvirringen, anarkien i våra po-
litiska trosläror. Jag uttalar det med smärta,
men vi tro nästan på ingenting mer! Det är
tid alt en politisk religion bildar sig i Frank-
rike, att den föder en allmän politisk troshe-
kännelse, att folket icke längre vacklar mel-
lan olika trosläror, att man en gång lärer att
få rätt på den fana, det fältecken som verke-
ligen är landets, för att sedan följa det in i
döden.
Vid omröstningen voro 223 röster emot och
176 för underamendementet.
Su 7 KVIRR rn