ra sin underskuiift, da fråga var om tillintetgörande af tvenne uttryckliga stadganden i chartan; ty vi vore ännu vida straffbarare , om :vi skulle handla så, om vi, Ministrar åt en revolution, som Tegitimerat sig genom sitt motstånd mot dem, som kränkte Chartan, skulle låta förleda oss att begå samma förbrytelse, för hvilken de lidit ett välförtjent straff. Äfven i rent politiskt hänseende nödgas jag på det högsta sälta mig emot amendementet; ty denna regering får icke vara hvad den störtade var — en parti-styrelse och tillåta sig reaktioner.? Sedan Ministern rättiärdigat sig för beskyllningen att hafva handTat i reactionens anda, åberopade han Julirevolutionen och dess ära, hvilken äfven borde vara Kamaren dyrbar: Han erinrade representanterne att de, likazsåväl som Ministrarne, svurit Chartan trohet. Till slut yttrade han: Betänken, mine Herrar, att det är vida ärofullare att sluta en revolution , än att börja den, och varen stolte öfver det ädla uppdrag ödet gifvit Er, att förvärfva denna dubbla ära. Centern tillropade Hr GConselj-Presidenten elit stormande bifall. Hr Auguis talade för indragningarne och sysselsatte sig förnämligast med, att styrka huru orättrådigt Vendceter och Emigranter i allmänhet åtkommit pensionerne. Till stor del bade de dervid begagnat sig af falska documenter, för alt göra sina anspråk gällande. Han bevisade att mången af restaurationen pensionerad Catholsk andelig, hvilka utvandrat heldre än att svärja trobetsed åt Presterskapets Civil-eonstitution, likväl i sin renlärighet på utländsk botten gift sig med piotestantinnor, med dansöser vid DruryLane i London. (Skratt) Ytterligare bevisade han att bland de pensionerade funnes personer, hvilka sedermera i egenskap af gaterslafvar blifvit skickade till Toulon och Rochefort, der de fortfore att uppbära sina pensioner! Ville man bevilja Chouanerr.e pensioner, så kunde man ej vägra sådane åt de soldater och Nationalgarden, som kämpade mot dem, Omröstning var för handen, då Hr Chevandier föreslog ett under-smendement af innehåll att alla pensioner af mer än 509 Frances skulle vara underkastade revidering, och att alle de pensionärer, som hädanefter anträffides bland Insurgenter och Conspiratörer, skulle utstrykas från listan. Detta amendement föranledde liftiga debatter. Krigs-Ministern förklarade, att regeringen redan genom en pröfovings-comite Iåtit revidera pension-staten, och att en förordning invan koit skulle emanera öfver delta ämne. Alla autoriteter i Vestra delarne af landet hade dock enhälligt förklarat att, i händelse de pensioner, som blifvit Vendeerne beviljade, indragas, skulle Zugnet ofelbart komma att störas (Flere röster; Ett herrligt lugn); Herr Odilon Barret understödde Underamendernentet. Från tre serskilda svnpunkter