Lr. — Att åtesställa mig!.. hvem hav uppdragit Er det? — Grafven, svarade jag med graflik röst!... Den vwvigtiga scenen börjede... Vi . voro vid dramens kulminsationspunkt. Hon darrade i alla lew mar; jag äfvenså; emedlertid djerfdes jag lemna benne asken; hon fattade och öppnade den ,.. Ett anskri .. ett anskri, som sammanfattade allt hvsd mennriskosjälen har rysligt, förfärande ochsönderslitande! , . , Hennes bärder fördes konvulsiviskt till ögonen!.,. Jag hade anat rätt... Brottet var begåvget!... I samma ögonblick störtade en karl in i: rumme!. — Hvad fattas dig, Leonie? — Spiken!,.. Spiken!.,. I bennes röst låg något som är omöjligt att beskiifva. Hon svimmade, Den unge: mannen stod förstenad. Spiken föll till golfs vet; den lilla gossen teg upp den, för att les. ka med den, Allt annat bade jag kunnat uthärda, men dettal.s. Jag flydde från denna fasans scen; M. Re 4 hastade efter mig och faltade mig I armen. rn — Min BDerre, sade hav och skakade min arm våldsamt, Ni eger en förfärlig hemlighet! En af öss båda måste inom en timma ha upphört att lefva. Jag hade icke från denna sida betraktat : följderna af min gerning; också bief jag något -bestört. — Min herre, Ni är nog straffad; denna bemligbet skall aldrig komma öfver mina läppar, : — Är ni en feg skurk? skrek M. Rowe med samladt raseri. — Om en timnia skall jag vara er till mötes, och jeg lemvar Er val af vapen. — Pistoler, — Pistole; ! Vi öfverenskommo om mötesplatsen. Rätt bra gjordt, tänkte jag under vägen dit; bvar!före har jag blandat mig iven affär som ej angick mig? I hvad förhållande stod jag till den aflidne Presidenten? Var han min slägtinoge, eller vän? Jag har gifvit vika för en fantasi, för en artistisk nyfikenhet, Jag vilie se, om våra ektörer skicklig! framställa fasan i en menpniskas ansigte, Galna och olyckliga åtrå! Det kan bosta mig lifvet. Bra, mycket bia gjordt! Jag kem till mötesplatsen, M, Re lät ej vänta på sig. Han var ensam; jag hade ingen Med mig, Anledningen till denna duell kunde ej anförtres åt någon, Två soldater 3ingo förbi, och vi bådo dem tjena oss som sekundanier; de samtyckte dertill. M, Rit bade medtagit pistoler. Vi ställde oss på tio stegs atstånd från hvarandra, Han gaf först eld, ,. ben oro som skekade honom frälste mig; kulan gick genom kragen på min roek. Nu var det min tur, Jag ämnade skjuta i luften, mer han märkte diet. Skjut på mig, ropade ban, Vi fortsätta