Lr.
— Att åtesställa mig!.. hvem hav upp-
dragit Er det?
— Grafven, svarade jag med graflik röst!...
Den vwvigtiga scenen börjede... Vi . voro
vid dramens kulminsationspunkt.
Hon darrade i alla lew mar; jag äfvenså;
emedlertid djerfdes jag lemna benne asken;
hon fattade och öppnade den ,.. Ett anskri
.. ett anskri, som sammanfattade allt hvsd
mennriskosjälen har rysligt, förfärande och-
sönderslitande! , . , Hennes bärder fördes
konvulsiviskt till ögonen!.,. Jag hade anat
rätt... Brottet var begåvget!...
I samma ögonblick störtade en karl in i:
rumme!.
— Hvad fattas dig, Leonie?
— Spiken!,.. Spiken!.,.
I bennes röst låg något som är omöjligt
att beskiifva. Hon svimmade, Den unge:
mannen stod förstenad. Spiken föll till golfs
vet; den lilla gossen teg upp den, för att les.
ka med den, Allt annat bade jag kunnat ut-
härda, men dettal.s.
Jag flydde från denna fasans scen; M.
Re 4 hastade efter mig och faltade mig I
armen. rn
— Min BDerre, sade hav och skakade min
arm våldsamt, Ni eger en förfärlig hemlig-
het! En af öss båda måste inom en timma
ha upphört att lefva.
Jag hade icke från denna sida betraktat :
följderna af min gerning; också bief jag nå-
got -bestört.
— Min herre, Ni är nog straffad; denna
bemligbet skall aldrig komma öfver mina
läppar, :
— Är ni en feg skurk? skrek M. Rowe
med samladt raseri.
— Om en timnia skall jag vara er till mö-
tes, och jeg lemvar Er val af vapen.
— Pistoler,
— Pistole; !
Vi öfverenskommo om mötesplatsen.
Rätt bra gjordt, tänkte jag under vägen
dit; bvar!före har jag blandat mig iven affär
som ej angick mig? I hvad förhållande stod
jag till den aflidne Presidenten? Var han min
slägtinoge, eller vän? Jag har gifvit vika för
en fantasi, för en artistisk nyfikenhet, Jag
vilie se, om våra ektörer skicklig! framställa
fasan i en menpniskas ansigte, Galna och
olyckliga åtrå! Det kan bosta mig lifvet.
Bra, mycket bia gjordt!
Jag kem till mötesplatsen, M, Re lät
ej vänta på sig. Han var ensam; jag hade
ingen Med mig, Anledningen till denna duell
kunde ej anförtres åt någon, Två soldater
3ingo förbi, och vi bådo dem tjena oss som
sekundanier; de samtyckte dertill.
M, Rit bade medtagit pistoler. Vi ställ-
de oss på tio stegs atstånd från hvarandra,
Han gaf först eld, ,. ben oro som skekade
honom frälste mig; kulan gick genom kra-
gen på min roek. Nu var det min tur, Jag
ämnade skjuta i luften, mer han märkte diet.
Skjut på mig, ropade ban, Vi fortsätta