ansigte I samma stund, då ett brott som det-
ta upptäcke.! Det blir en dramatisk effekt
os en scen ur Hamletr!
Denna id sväfvade oupphörhgt för mig.
Jag kunde hvarken läsa eller företaga vågot
arbete. Spiken, den olyckliga spiken, syssel-
satte mina tankar. Mina slägtingar och vän-
ver frågade hvad som fattades mig: gör du
utkast till någon tragedi? Har din älskarin-
na blifvit dig etrozgen2?... Hvad skulle jag
ha svaret? . .. Spiken, den förfärliga spi-
ken!
Jag kunde ej uthärda längre. En afton
klädde jeg mig och efterfrågade hvar M,
R tex bodde. Jag gick dit. Anländ till hu-
set stadnade jag. Jag skulle stiga uppför en
trappa. Efter en stunds villrådighet gick jag
uppför den; mina ben svigtade. Jag törs
ej klsppa på jag törs ej, sade jag till mig
sjelf. Huru många gånger hade jag ej, då
jag var kår, varit i samma belögenhet! ..
Jag fick ej se Amelie dagligen, jag visste det;
icke dess mindre gick jag hvar dag uppför
trappan; jag sökte en förevändning att kun-
na gå in, äfven den allra obetydbgaste; och
Jå jag ej fann någon, nödgades jrg vända
om, med den tillfredsställelsen, att åtmin-
stone ej ba något att förebrå mig Men nn,
hvilken skillnad! Skulle ej modet öfverge
mig? Men hand ville fatta klocksträngen
men kunde ej, och jeg hade redan gått ett
steg tillbaka då dörren öppnades. En kam-
marjunafru kom ut och såg mig stå orö:lig
i trappan, med högra handen upplyfiadief-
sigt att ringa,
— Hvad vill ni, mia Herre?
Jag stod der förskräckt och kunde knap!
tala: ?Fru Race?
— Hon är derinne; svg in.
Eit åskslag skulle ej ha gjort mig mer för-
virrad; jag lät föra mig till Fre Rts rum,
it en brovskeg, hvilken man förerv till
döden.
Fru Rct sött på en soffa i en mjuk och
förtjusende ställning och stödde ena havden
ercot hufvadet, under det den andra lekte
med de blonda lockarna på en sex eller sju
års gammal gosse, bvilken står på knä fram-
för benoe. DHenues utseende visade ett blan-
dadt uttryck af obeskriftig kavslofullbet och
sorgbundenhet, Men skulle kunna säga at:
melankolien iekte med oskulden, Jag hade
aldrig förr sett Fru RR ft; jeg hade aldrig
betraktat dessa fina former, den utsökta har
monien i dessa avloisdrag, deona bländande
by, detta klara blåa öga och deana smarts
och smidiga växt. Jag såg framlör mig en
af de Gvianor dem Poäterna kalla euglar;,
och om hvilka Målarne sägge: det är eu Mar
ionna af Raphael!
Hon salt tankfull och märkte ej att jag
steg in, Då jag gick fram till henne, reste
bon fig hastigt och med oändligt behags hon
anviste mig en stol.,. och jag satt ett ögos-
blick derefter midt för bennc; hon väntade
en lörklaripg af anledningen till min visit,
men jag var i den största sinnesförvirring,
I sont oe