Uv SURRAR UT FaAatt en, LRF UA AV Mil öd. Att rysa. Jag gick närmare och en ovaulig rörelse intog mig, di jag betraktade denna hufvudskål. Om man hade sagt inig: det är din fars, så skolle det ej gjort storkare iotryck på mig. Jog anade, utun att veta orsaken, någon förskräcklig hemlighet med detta bufvud, som, ensamt bland de öfriga, bibehöll något från hfvet Länge vågade jag ej röra vid det och likväl känte j.g ett lif ligt begär dertill. Slutlige tog jag pp och undersökte det uppmarksamt, och mera herre öfver mia sjell reciterade js dessa verser Clhila-Flarold: Yes, this was once ambitions airy hall The dome of thought,tbe place of the souvl. ) Då jag öfver for hufvudskålen med fäigiar. ne, steluade, blodet i mina ådrorg hvarje muskel bade förlorat sin spänstighet! .. cc Jag upplackte under håret en lång spik, å som pick tvårtigenom hufvodskålen. Dödgrafvaren stod bredvid mig. Vet du bvilken deova hufvudskål vlihört? frågade jag. ,— Presidesten A., sade ban. Då jag denona Morgor uppsrälide bans graf, kusde jag slå vad att han annu skulle ba bör på hulvudet, Jag har eldaig sett nigoa menni.ka med yfvigare bår än han, i Vet du af hvilken sjukdom ban dog? Af ett bastigt slag , . . en natt... Hans död försatte enkav ten bäftig sorg, Det är nu fem år sedav; under sex månader kom han dagligen hit att gråta på hans graf. — Och nu? — Nu är han omgift... — Omgift!.,. En rysniog gick öfver mig. — Omgift med en ung man, som hon förr varit kär uti, säges det... Det är en hi Storia... Kammarjuogfrua r buset har berättat mig den. — Nog, Jag gick min väg med hufvudskålen. Ffivad nu! ropade dödgrafveren, ni tar bort min hufvudskåll! — Hvad vill du göra med den? — Jag lade den i morse afstdes, för att via den för min familj, fan hade större sätt ull den än jig. Sedan jag tegit ur spiken, kastade jeg bufvud skålen till honom, Jag flydde bout!... Hvilken ryslig bemlighet! .,. Är det slumpen eller försyves som uppenbarar den för migl!... Har det hett, för all göra slut på mina ivifvelsmäl, på min gudlöshet? Vill bimlen visa mi ig, att offret stiger upp ur grafves, för stt ankliga sin mördare, och att brottet aldrig undgå straffet?... Avad skulle jag göra med Spiken?.., Jag gömde den i mitt chatull med större omsorg, an jag någonsin gömt en hårlock af en flicka, Jag tyckte, att hvilken som såg den, skulle upptäcka den förfarliga hemligheten. Hvad 1 nos.