SPIKEN. Jag tyckte om kyrkogården: ej för att likt Young gå dit om nätterna och tänka öfver lifvet och döden, under det tystnaden och mörkret omgåfvo mig. Nei, tron hade försvunonit ur min själ, och tviflet uppsteg i aess ställe. Jag stridde vi!ldt mot denne jätte; den liknade en röfvare, som på en gång anlfäller med svärd och dolk och förrädiskt stöter till med det ena vapnet, då man söker värja sig mot det andra, eller Partbern, som afskjuter