SPIKEN.
Jag tyckte om kyrkogården: ej för att likt
Young gå dit om nätterna och tänka öfver
lifvet och döden, under det tystnaden och
mörkret omgåfvo mig. Nei, tron hade för-
svunonit ur min själ, och tviflet uppsteg i aess
ställe. Jag stridde vi!ldt mot denne jätte; den
liknade en röfvare, som på en gång anlfäller
med svärd och dolk och förrädiskt stöter till
med det ena vapnet, då man söker värja sig
mot det andra, eller Partbern, som afskjuter