ÅS AE ö ve Me . EE härvid inträffat , att atskillige Församlingar lemnat sina deputerade en beslutande rätt, då deremot andra Församlingar endast uppdragit i åt sina Ombud att upprätta ett förslag, hvilket borde underställas Församlingarnes antagande , har jag föreställt mig, att dessa olika uppdrag lättast kunna förenas genom den form för öfverläggningarne, att proposilionerne så framställas, och besluten så uppfattas, som ägde Herrar Deputerade samtelige en bestar tande rätt; endast härvid en gång för alla förutsatt, att besluten komma att underställas de Församlingats antagande, som sådant sig, förbehållit, och äfven de Församlingars, der deras Deputerade, ehuru de ega beslutande rätt, af orsaker, som under discussionen kunpa förekomma, skulle finna sådant nödigt, samt med öppen reservationsrätt för hvarje Ledamot, som sig deraf vill begagna. 2) Enär Städer och Socknar varda, pistadoadt sätt, om farsotens annalkande underrättade, så ankommer det följaktligen på deras egen omtanka, att hvarken vara oförberedde, eller att onödigtvis ådraga sig umbärliga kostnader. 3) Bifalla Herrar Deputerade, att, på sätt jag förut föreslagit, frågan i hela dess vidd företages, så att dervid kommer under pröfning och afgörande icke allenast grunderne för ifrågavarande afgifters erläggande, ulan ock, huru desamma skola uppbäras och användas. 4) Anse Herrar Deputerade, med tillägg af hvad nu blifvit beslutadt i afseende på flere sjuk-localers erhållande vid Farsotens utbrott, de redan hittills vidtagne förberedande anstalter och åtgärder emot Farsoten vara tillräcklige, ändamålsenlige och nödige, så att de utaf Hufvudstaden, för hvilken Sjukvården i detta afseende blifvit ansedd vara gemensam , böra och kunna öfvertagas. 5) Bifalla Herrar Deputerade, att de öfverskott, som så väl å de till prövisoriska Sjukhuset af Församlingarne anslagne Tjagosex Tusende Riksdaler , som ock å det beviljade årliga anslaget af Femtusende Riksdaler Banco till smittosamma farsoters hämmande kunde uppstå, sedan berörde anslag förut blifvit till deras första och egenteliga ändamål begagnade, må anvävdas till godtgörande af alla de kostnader, som till de hittills vidtagve, och vidare efter behofvet vidtagande, anstalter emot farsoten Cholera åtgått, och ytterligare kunde åtgås i följd hyaraf framställning bör göras till de Församlingar nemligen: Nicolai, Claras och Ulrica Eleonoras, hvilka förbehållit sig att efter Fem år om det senare anslagets vidare utgående sig yttra, att afven under lika vilkor bifalla sistnämnde anslags fortfarande erläggande; äfvensom att hvad som kunde återstå af det serskildta Skattebidrag, som, när farsoten yppas, kommer;att af Församlingarne beviljas, sedan alla utgifter, som blifva en följd af sjukdomens utbrott först blifvit betäckte, jemväl må begagnas till ersättande af förstnämnde kostnader. jag ej kunde genomtränga mörkret, att naturen ej uppenbarar sina hemligheter för någon dödlig, hvad hade det gagnat mig att sitta på er graf och förstöra mig med att begrunda lifvet och döden? Om ändå de dödas boningar, som så mycket fruktas af de lefvande när natten intridt, hade varit omgifna af några mystiska bilder? Men nej! månans matta strålar, som trängde sig mellan cypresserna, gåfvo icke mera de halft upplysta grafstenarne utseende af menniskoskepnader; vindens susning i tårpildrnes långa grevar ljödo icke mera i mina öron som klagande röster; ödlans flykt öfver de torra löfven, föreföll mig icke mera som stegen af ett spöke; jag hade upphört att skälfva och rysa vid sådana föremål; jag vände tryggt bufvudet tillbaka och fruktade ej att få se något bakom mig. — Hvad ville jag om natten på kyrkogården? Jag gör dig denna fråga, bäste vän. Jag tyckte om denna kyrkogård, vid middagstiden, då solen stod bögt på himmelen; prydd med blommor och buskar, varierad som en Engelsk trädgård och belägen midt framför min boning, blef den min favoritpromenad. Jag kände hvartenda kors, hvarje minnesvård eller sorgurna. Jag räknade som oftast grafvarne. TMTvarje morgon , när jag frukosterat, gick jag att se efter om deras antal ej ökats, liksom en älskare af blommor ser efter i parterren om någon ny blomma spruckit ut. När jag tillfredsställt. min nyfikenhet, promenerade jag med boken i band och njöt af ställets svalka och odslighet, lika obekvmrad om allt annat isom någon dödgräfvare. Jag bade nyligen, under en grästorfva, vid foten af ett kors, upptäckt ett lärkbo med fyra ungar. Denna händelse bragte mig för ett ögonblick att le... . En sak misshagade mig: sedan någon tid hade man börjat gräfva om kyrkogården; de äldre liken uppgräfdes, för att skaffa rum åt de nya, och detta misshagade mig. Jag gjorde föreställningar hos municipalrådet att ett nytt fält borde köpas; men min begäran afslogs, emedan man ej hade penningar, och detta kostade på mig. Heder åt civilisationen! De vilde föra sina fäders ben med sig öfverallt bvart de vandra: vi deremot, vi låta våra fäders spridas omkring i luften. Man har ull de döda öfverflyttar de lefvandes sedvanor: en graf är ett hus, der den ena hyresmannen kommer efter den andra. Allt detta sade jag till mig sjelf, under det jag för hvarje steg trampade på ben som söndergrvusades, och hvilkas knakande på mina perver gjorde ett ovanligt intryck, hvilket jag tillskref mina motgångar. Förgäfves bläddrade jag i min bok; om man hade frågat mig hvad jag läste, så hade jag som Hamlet kunnat svara: ord, ord, ord! — — Mina ögon voro mindre fästade vid boken, än vid de dödskallar, som lågo på marken. Jag föll mot min vilja i dessa filosofiska griller, dem jag så ifrigt sökte undvika. —