ÅS - AE
ö
ve Me .
EE
härvid inträffat , att atskillige Församlingar
lemnat sina deputerade en beslutande rätt, då
deremot andra Församlingar endast uppdragit i
åt sina Ombud att upprätta ett förslag, hvil-
ket borde underställas Församlingarnes anta-
gande , har jag föreställt mig, att dessa olika
uppdrag lättast kunna förenas genom den form
för öfverläggningarne, att proposilionerne så
framställas, och besluten så uppfattas, som
ägde Herrar Deputerade samtelige en bestar
tande rätt; endast härvid en gång för alla
förutsatt, att besluten komma att underställas
de Församlingats antagande, som sådant sig,
förbehållit, och äfven de Församlingars, der
deras Deputerade, ehuru de ega beslutande
rätt, af orsaker, som under discussionen kun-
pa förekomma, skulle finna sådant nödigt,
samt med öppen reservationsrätt för hvarje
Ledamot, som sig deraf vill begagna.
2) Enär Städer och Socknar varda, pistad-
oadt sätt, om farsotens annalkande underrät-
tade, så ankommer det följaktligen på deras
egen omtanka, att hvarken vara oförberedde,
eller att onödigtvis ådraga sig umbärliga kost-
nader.
3) Bifalla Herrar Deputerade, att, på sätt
jag förut föreslagit, frågan i hela dess vidd
företages, så att dervid kommer under pröf-
ning och afgörande icke allenast grunderne
för ifrågavarande afgifters erläggande, ulan
ock, huru desamma skola uppbäras och an-
vändas.
4) Anse Herrar Deputerade, med tillägg af
hvad nu blifvit beslutadt i afseende på flere
sjuk-localers erhållande vid Farsotens utbrott,
de redan hittills vidtagne förberedande anstal-
ter och åtgärder emot Farsoten vara tillräck-
lige, ändamålsenlige och nödige, så att de ut-
af Hufvudstaden, för hvilken Sjukvården i
detta afseende blifvit ansedd vara gemensam ,
böra och kunna öfvertagas.
5) Bifalla Herrar Deputerade, att de öfver-
skott, som så väl å de till prövisoriska Sjuk-
huset af Församlingarne anslagne Tjagosex
Tusende Riksdaler , som ock å det beviljade
årliga anslaget af Femtusende Riksdaler Banco
till smittosamma farsoters hämmande kunde
uppstå, sedan berörde anslag förut blifvit till
deras första och egenteliga ändamål begagna-
de, må anvävdas till godtgörande af alla de
kostnader, som till de hittills vidtagve, och
vidare efter behofvet vidtagande, anstalter
emot farsoten Cholera åtgått, och ytterligare
kunde åtgås i följd hyaraf framställning bör
göras till de Församlingar nemligen: Nicolai,
Claras och Ulrica Eleonoras, hvilka förbe-
hållit sig att efter Fem år om det senare an-
slagets vidare utgående sig yttra, att afven
under lika vilkor bifalla sistnämnde anslags
fortfarande erläggande; äfvensom att hvad
som kunde återstå af det serskildta Skatte-
bidrag, som, när farsoten yppas, kommer;att
af Församlingarne beviljas, sedan alla utgif-
ter, som blifva en följd af sjukdomens utbrott
först blifvit betäckte, jemväl må begagnas till
ersättande af förstnämnde kostnader.
jag ej kunde genomtränga mörkret, att natu-
ren ej uppenbarar sina hemligheter för någon
dödlig, hvad hade det gagnat mig att sitta
på er graf och förstöra mig med att begrun-
da lifvet och döden? Om ändå de dödas bo-
ningar, som så mycket fruktas af de lefvan-
de när natten intridt, hade varit omgifna af
några mystiska bilder? Men nej! månans mat-
ta strålar, som trängde sig mellan cypresserna,
gåfvo icke mera de halft upplysta grafste-
narne utseende af menniskoskepnader; vin-
dens susning i tårpildrnes långa grevar ljödo
icke mera i mina öron som klagande röster;
ödlans flykt öfver de torra löfven, föreföll
mig icke mera som stegen af ett spöke; jag
hade upphört att skälfva och rysa vid såda-
na föremål; jag vände tryggt bufvudet till-
baka och fruktade ej att få se något bakom
mig. — Hvad ville jag om natten på kyrko-
gården? Jag gör dig denna fråga, bäste vän.
Jag tyckte om denna kyrkogård, vid mid-
dagstiden, då solen stod bögt på himmelen;
prydd med blommor och buskar, varierad som
en Engelsk trädgård och belägen midt fram-
för min boning, blef den min favoritprome-
nad. Jag kände hvartenda kors, hvarje min-
nesvård eller sorgurna.
Jag räknade som oftast grafvarne. TMTvarje
morgon , när jag frukosterat, gick jag att se
efter om deras antal ej ökats, liksom en äl-
skare af blommor ser efter i parterren om nå-
gon ny blomma spruckit ut. När jag till-
fredsställt. min nyfikenhet, promenerade jag
med boken i band och njöt af ställets svalka
och odslighet, lika obekvmrad om allt annat
-
isom någon dödgräfvare. Jag bade nyligen,
under en grästorfva, vid foten af ett kors,
upptäckt ett lärkbo med fyra ungar. Denna
händelse bragte mig för ett ögonblick att
le... .
En sak misshagade mig: sedan någon tid
hade man börjat gräfva om kyrkogården; de
äldre liken uppgräfdes, för att skaffa rum åt
de nya, och detta misshagade mig. Jag gjor-
de föreställningar hos municipalrådet att ett
nytt fält borde köpas; men min begäran af-
slogs, emedan man ej hade penningar, och
detta kostade på mig. Heder åt civilisationen!
De vilde föra sina fäders ben med sig öfver-
allt bvart de vandra: vi deremot, vi låta vå-
ra fäders spridas omkring i luften. Man har
ull de döda öfverflyttar de lefvandes sedva-
nor: en graf är ett hus, der den ena hyres-
mannen kommer efter den andra. Allt detta
sade jag till mig sjelf, under det jag för hvar-
je steg trampade på ben som söndergrvusades,
och hvilkas knakande på mina perver gjorde
ett ovanligt intryck, hvilket jag tillskref mi-
na motgångar.
Förgäfves bläddrade jag i min bok; om
man hade frågat mig hvad jag läste, så hade
jag som Hamlet kunnat svara: ord, ord, ord!
— — Mina ögon voro mindre fästade vid bo-
ken, än vid de dödskallar, som lågo på mar-
ken. Jag föll mot min vilja i dessa filosofiska
griller, dem jag så ifrigt sökte undvika. —