CORINNA, KCIMCUGI UC SAKUMNG AUVIlja MIG sitt subjectiva tycke. Hvar och en känner nemligen den gamla satsen: tycke och smak kan ingen disputera. Antager man deremot, att Juryn skall följa objectiva grunder vid sin pröfning, så följer ock deraf, att en reflexionsvis anställd granskning är likaså tillåten i afseende på deras, som i afseende på andra edsvurna domares utslag. Vi tro för vår del, att denva sednare åsigt är den rätta. Man bör observera, att de nu varande TryckfrihetsNämderne äro af en helt annan natur, är de bär i forntiden, och ännu i ett par andra länder brukliga, slagen af Jury. Både den fordna Svenska Juryn, hvaraf vår nu brukliga Nämd utgör en lemning, samt de så kallade Edsgärdsmännen, utgjorde, liksom ännu den Engelska Juryn, blott ettslags bevisningsmedel. De dömde nemligen om verkligheten af det factum som åtalats. Ett sådant utlåtande måste merendels mest bero af subjectiv öfvertygelse om vittnens trovärdighet med flera omständigheter, ehuru man vet, ätt de så kallade Edsgärdsmännen voro underkastade ansvar, i fall den som var frikänd genom deras Ed, sedermera befanns saker. TryckfrihetsNämndens ändamål är deremot, icke att yttra sig på liknelser och sannolikheter, huruvida en gärning är begången eller ej, utan dess åliggande är tvärom att på ett redan gifvet factum tillämpa lag. Och då Haturligtvis ingen lag får vridas och tillämpas efter godtycke, så följer ock deraf att icke eller Jurymännens domareåtgärd får bero blott ;at deras tycke, utan af de reglor som gälla för lagtillämpning i allmänhet; och en Vidare följd häraf blifver äfven, att deras domslut icke är fritaget från den allmänna granskningsrätt, som grundlagarna i 2 ff. Tryck frihets Ordningen, i afseende på andra domar och utslag, tillåtit.) (Forts. e. a. 8.) i) Se Sv. Minervas tacksägelse-adress till den bekanta. pluralitleten i den så kallade Vatten-processen. (N:o 35 delta år). Sv. Minerva har, bland sina andra TischReden, äfven pratat ett par spalter fulla, rörande Tryck frihets-Nämderne i Sverige, och har dervid, såsom ofta sker, i stället för att utveckla ämnet, blott omvecklat det med en bop hala ord.. Juryn, säger hon, skiljer sig deruti från de vanliga Domstolarne, att dessa äro tvungne att döma efter beskrifven lag uti alla frågor , hvilket Juryn, enligt hennes tanka, ej behöfver göra. Den som ej bättre känner sitt ämne, gjorde bäst att afhålla sig från att skrifva deröfver.. Då Minerva nedskref detta förbisåg hon sjelfva den, af grundlagarne utstakade fråga, hvars besvarande utgör Juryns enda än damål, nemligen: huruvida den åtalade skriften är brottslig efter det åberopade X)