BELGIEN. Både i Englands och Belgiens representantsammanträden, hafva de respective Utrikes ärendernas Ministrar nu förelagt det officiela document, som innehåller Frankrikes och Englands formliga ratilication af Belgiska traktaten. Det heter deri, att de Nordiska hofvens Ambassadörer begärt, det ratificationen måtte tilis vidare stå dem öppen, hvilket de öfrige trott sig böra bifalla, men att de sjelfve ej funne sig längre böra uppskjuta ratificationen, på det icke ctt ytterligare dröjsmål måtte föranleda till något tvifvel om deras Hofs afsigter och derigenom den allmänna freden äfventyras! De tre Autocraternes Ambassadörer hade härmed förklarat sig fullt tillfredsställda, och yttrat de fastaste förhoppningar om bibehållande af allmän fred och endrägt. Lord Palmerston hade i Parlamentet så godt som bestämdt försäkrat, att en allmän ratification ej skulle dröja. Konung Leopold hade äfven för sin del ratificerat, och förklarat sig nöjd med det, åt de tre Åmbassadörerne lemnade, anständs. ITALIEN. Sedan åtskillige strider mellan de Påflige tropparne och Legationernas styrka förefallit, hvaribland en vid Cesena varit temligen skarp, hade Pålliga tropparne inryckt i Forli, der de, trots gjorda försök att hålla dem i tygel, begått excesser och dödat några och tjugu fredlige medborgare. Påflige Befälhafvaren hade då — söm det vill synas, mera mot sina egna trupper än mot Insurgenterne — begärt den nära intill gränsen framryckte Österrikiske Generalens bistånd. Denna hade då , efter en utfärdad proclamation , hvari han förkunnade , att det skedde med alla de stora makternes Sullkomliga bifall, inryckt på Påfliga gebitet och förenat sig med Pålige tropparne; en enda liten corps insurgenter hade nära Bastia gjort motstånd, men för öfrigt hade Österrikarne utan svärdslag besatt alla punkter och intägat i sjelfva Bologna , der allt gick till så lugnt, att Österrikiska styrkan, efter elt par dazar funnit sig kunna till större delen lemna staden och återvända till sina cantoneringar. Sista scenen af Epilogen till Italienska revolutionen är sålunda andtligen utspelt. De mest fasansfulla detaljer ingå, rörande de förödelser jordbäfningen anställt i Foligno och Bevagna. Ingendera staden eger qvar ett enda hus som kan bebos. Den under bar himmel, den svåraste årstiden, kringirrande befolkningens elände är så mycket större, som äfven lardsbygden omkring lidit öfver all beskrifning. Påfven bar skickat 12000 scudi för de mest trängande behofven, och i Rom ha: man uppmanat till subscription för de olycklige. I Rom har man äfven känt temligen starka jordstötar. Spanska Ambassadören i Neapel har anhålJit om Konungens systers Prinsessan Maria Amalias hand för Infanten Don Scbastian. RYssLAND OCH POLEN, Öfver de olycklige hjeltars öde, som icke