Prem WELVaAa RR SERBER UW LÄMV ELR UA SAR VAL RA 2va
fortkomst. Huru må man häri utfipna den
analogi eller harmoni, som förutsättes såsom
ett vilkor för all god Lagstiftning ?
2:0. Gäller förbudet emot tjensteköp vid
LanodStaten, jemväl de högste eller sjelfva
Landshöfdingeplatserne? Och derest så är,
(hvilket bör förmodas) hvarföre nämnes ej
uttryckeligen desse Embetsmän bland de öf-
rige, som specielt uppräknas?
3:o. Den som ingår i afhandling, att emot
afgift — c. få afstå eller erhålla tjenst vid
LandStaten, straffes (enligt ordalagen i i
mom.) efter allmän lag, såsom för uppsåtligt
tjenstefel c På hvad sätt skall detta
stadgande vinna tillämpreing på den tjenste-
man, som redan fått afsked? Eller i motsatt
fall, om tjensteköpet upptäckes innan det går
i fullbordan, och sökanden ej förut innehaf-
ver annan tjeovst, huruledes skall då straff för
tjenstefel, kunna den tjenstlöse ådömas?
4:o. Kan utvidgning af en allmänna La-
gens straffbestämmelse, eller förklaring deröf-
ver, sådan. som ifrågavarande, hvilken i åt-
skillige fall af ÅÄllmänna Domstolar skall till-
lämpas, äga rum i annan ordning, än som fö,
stiftande af allmän lag är föreskrifven? Och
borde icke iallt fall, en sådan utvidgning el-
ler förklaring promulgerad såsom annan all-
män lag eller författning, samt under sådan
form, utfärdas?
Den frågandes afsigt är ingalunda at klan-
dra h varken den princip, hvarpå det Kongl.
Brefvet hvilar eller dät ändamål, som der-
med åsyftas. Både det ena och andra är
rättvist och godt. Afsigten är tvärtom, att
väcka uppmärksamheten på de brister som,
efter den frågandes omdöme, vidhäfta det
partiella förhudet; — brister, som sannolikt
komma att minska, om icke alldeles förhin-
dra, dess hälsosamma verkan.
Hvar och en sansad och opartisk granskare
inser nogsamt de svårigheterl, som möta ett
allmänt ovillkorligt förbnad emot alle tjenste-
köp. Åtminstone lärer sådan åtgärd, i afse-
ende på MilitieStaten, icke kunna på en
menniskoålder vidtagas. Men i öfrigt synes
likväl tiden vara inne, att utan vidare dag-
tlingan med egennyltlan, fördomen eller con-
siderationerne, sätta Fxan till roten och i
grund afskära ett ondt, som länge skadat och
vanhedrat samhället.
Tanken föres, Hksom ovilkorligt, från före-
vämnde till ett annat likartadt ämne. Vår
Allmänna Lag förbjuder hvarje Konungens
Embetsman hög eller låg, att af undersa-
tarne emottaga gåfvor och skänker. Icke
dess mindre finnes en class af Embetsmäv,
som enligt särskildte för dem utfärdade La-!
gar , ordningar eller privilegier äro, eller an-
se sig vara berättigade, att emottaga och be-
hålla allt hvad som kan erbjudas och fås.
På hvad sätt denna skiljagtighet uppkommit,
derom lemna häfderne tillräckligt ljus; men
uvatedeg den ända hittills kunnat, och ännn
kan bibehålla sig, emot en god Laostiftninos