JLN och fyratio soldater rusade upfår Pojler,. : hviskade kaptenen, sitta herr äpnn vid: bordet? — Jo, svarade Tre jöri med: en enfaldig mine; de sitta och dritke OC je måste nu efter mera vin åt dem. 7Så gå då, fortfor kaptenen, och tag äfven Öpp ett krus åt mig. Detta kan ej räcka länge, och sedan det slutat, vill jag uppfriska mig med !en bägare vin.? — Som ni befaller, svarade Trevisori och gick nedi källaren; men han sprang straxt ut genom källardörren, och framåt fältet, samt kastade sig på en häst och sprängde derifrån, rn ii i Bourgognio trädde med kunskaparen inisalen. Gifven Ev! dundrade hans djupa basstämma, annars ären J allesammans dödensk? Röfrarne, som vore obeväpnade, blefvo öfverraskade och störtade till golfvet, under ; böner om nåd och förskoning. Inom få ögonblick voro de lagda i kedjor. Nu bit med aftopmåltid, sade Bourgognio, oeh skaffa fram vin! Hvart tog uppassaren vägen; det är redan en god stand sedan jag skics kade honom efter vin. — Ingen af mitt folk har fått befallning derom, svarade värden. Inte! frågade kaptenen förurdrad. — Det måste ha vavityTreyvisori, inföll en af vöfrars, ne; Yden skurken kände icen er, och dvog fördel af sin förklädnad att komma undan,? Har Trevisori kommit nndan ?7 strek Bouras sognio; fördömde hund! det skåll ej ha lyckatts honom. Upp, soldater, sätten efter honom! Sel jag tänkte få styrka mig, med en bär gare vin, men pligten kallar; jag ilav med Er.7 Värden. föreställde honom, att natten skulle gynna -Trevisori, och att det vore förgäfves att förfölja honom. Men Bourgoenio hörde ej; ban svängde sig upp på sin bästj: uvders sökte med sitt folk belåstrakten. och lössläppte sina spårhundar, men förgafves, Andra morgonen fick han vid Florentinska gränsen af en bonde ett bref. Kapten! gör inga fraktlösa försök, skref Trevisoriz du får mig ändå ej; jag är i säkerhet! Mottag dock som ersättning den försäkran, att den lifsfara, hvari jag i går sväfvade, hos mig har väckt föresatsen. att bli en hederlig karl; ditt verk är fallbordadt; inom Romerska gränsorna finnas inga röfvare mer. Drag i frid och lef väl!? — Trevisori höll ord, och blef en ordentlig menniska, skötte sin jord och lefde ett redligt och verksamt lif. Bonrgognio blef af Påfven Hadrian, hvars gebit. han rensat från röfvare, befordrad till Öfverste.