JLN
och fyratio soldater rusade upfår Pojler,. :
hviskade kaptenen, sitta herr äpnn vid:
bordet? — Jo, svarade Tre jöri med: en
enfaldig mine; de sitta och dritke OC je
måste nu efter mera vin åt dem. - 7Så gå
då, fortfor kaptenen, och tag äfven Öpp ett
krus åt mig. Detta kan ej räcka länge, och
sedan det slutat, vill jag uppfriska mig med
!en bägare vin.? — Som ni befaller, svara-
de Trevisori och gick nedi källaren; men han
sprang straxt ut genom källardörren, och fram-
åt fältet, samt kastade sig på en häst och
sprängde derifrån, rn ii i -
Bourgognio trädde med kunskaparen inisa-
len. Gifven Ev! dundrade hans djupa bas-
stämma, annars ären J allesammans dödensk?
Röfrarne, som vore obeväpnade, blefvo öfver-
raskade och störtade till golfvet, under ; böner
om nåd och förskoning. Inom få ögonblick
voro de lagda i kedjor.
Nu bit med aftopmåltid, sade Bourgognio,
oeh skaffa fram vin! Hvart tog uppassaren vä-
gen; det är redan en god stand sedan jag skics
kade honom efter vin. — Ingen af mitt folk
har fått befallning derom, svarade värden.
Inte! frågade kaptenen förurdrad. — Det
måste ha vavityTreyvisori, inföll en af vöfrars,
ne; Yden skurken kände icen er, och dvog för-
del af sin förklädnad att komma undan,?
Har Trevisori kommit nndan ?7 strek Bouras
sognio; fördömde hund! det skåll ej ha lyc-
katts honom. Upp, soldater, sätten efter ho-
nom! Sel jag tänkte få styrka mig, med en bär
gare vin, men pligten kallar; jag ilav med Er.7
Värden. föreställde honom, att natten skulle
gynna -Trevisori, och att det vore förgäfves
att förfölja honom. Men Bourgoenio hörde
ej; ban svängde sig upp på sin bästj: uvders
sökte med sitt folk belåstrakten. och lössläpp-
te sina spårhundar, men förgafves, Andra
morgonen fick han vid Florentinska gränsen af
en bonde ett bref. Kapten! gör inga frakt-
lösa försök, skref Trevisoriz du får mig än-
då ej; jag är i säkerhet! Mottag dock som er-
sättning den försäkran, att den lifsfara, hvari
jag i går sväfvade, hos mig har väckt före-
satsen. att bli en hederlig karl; ditt verk är
fallbordadt; inom Romerska gränsorna finnas
inga röfvare mer. Drag i frid och lef väl!? —
Trevisori höll ord, och blef en ordentlig men-
niska, skötte sin jord och lefde ett redligt och
verksamt lif.
Bonrgognio blef af Påfven Hadrian, hvars
gebit. han rensat från röfvare, befordrad till
Öfverste.