KR LÄ ee nom alltsammans. Kaptenen beslöt att genast löst på värdshuset; dock trodde han, att om äfven hederliga personer hade t tagit in på värdshuset och det kom till handgemäng, de kunde träffa. af olycka; dertöre skickade han ut en kunskapare? till värdslitiset, Denne bevaf sig genast dit och lät ge sig mat i sams na rum, der rötrarne stojade och drucko samt jublade öfver att lyck! gt ba undgått ten sista faran. De märkte knapt att det var tt främmande ansigte förr, än de genast uiltalade den utskickade; Ni reser, som jig förmodar, till Neapel, frågade en afl öfrarne. Ja, så är det, blef svaret. Kommer vi från Rom?? frågade åter en annan. — Från den tråkten.?-— Nå, berätta oss då något nytt. Vi ha för ej längesedan jått böra att trakterna kring. Rom äro mycket oroade af röfvare. Är det så 27 Ja, det har varit så en VUid, svarade den utskickade soldaten, men i dag bar wan anstältt ett (8:kiäckligt blodbad på dem. Na finnes inga vöfvare mer. Pet är bia, återtogs röfvaven gy lefve Bourgognio! — så hette kaptenen — hun är avin väns ock Pätven skall säs kert rikligt helöna bonom. Vänner! lårom DSS dricka kaplen Dourgognios skål!? — Känner vi kaptenen 2 frågade den utskickade; det lägnar mig; ag bar väl icke någonsin sett hohom, men jag har hört sägas att han skall vara en tapper karl. Jag är ledsen att min resa har tvuegit mig fara denna vägen, ty jag ville bra gerna se hans intåg i Rom. Ingenting kunde vara rörarve mera angeömt än denoa berättelse. De trodde sig vara fall säkerhet och började anlita bägarne. Den itskickade hade fått veta så mycket han beiöfde, och tog afsked, under föregifvande att hon skulle tillbringa natten I Cawmpesa, De äto honom gå. Men han gick ej till Campea ntan en motsalt väg, för att berätta sapteven sina nyheter. Bourgognio bade knap! ålt underrättelse om röfrarne, förrän han bröt pp med sin trupp och skyndade till värdshuset. Men vöfrarnes, anförare, den. försigtige Trevisori, drög misstänka på den uts kickade. Devre gick så raskt fram till röfrarnes kammare, yckte han, och hade förut så mycket att rviska vid en gammal herde på nd Previsori smög sig derföre efter honom, för ti se hvilken väg han skalle välja. Då han ag dennebege sig åt annat håll, än han hade agt för röfrärne, anade Trevisori förhållanlet, och ville springa tillbaka till värdshuset och underrvättåsina kamrater om faran, när han hörde lästtraf bch märkte soldater på alla håll, samt insåg omöjligheten att kunna fly undan ned sitt folk. Han beslöt derföre att endast änka på sig sjelf, och gick straxt in till sina kamrater, Mina vänner, sade han, jag har kälirarne upptäckt ett förträffligt vin, som värden troligen måtte ba röfvat från någon furstes skola vi ej försöka det? Banditerne skreko sitt bifall, och Trevisori omgjordade sig med ett kynar-förkläde. och aoick ut. Men 3