- KR LÄ ee
nom alltsammans. Kaptenen beslöt att genast
löst på värdshuset; dock trodde han, att
om äfven hederliga personer hade t tagit in på
värdshuset och det kom till handgemäng, de
kunde träffa. af olycka; dertöre skickade han
ut en kunskapare? till värdslitiset, Denne be-
vaf sig genast dit och lät ge sig mat i sams
na rum, der rötrarne stojade och drucko
samt jublade öfver att lyck! gt ba undgått
ten sista faran. De märkte knapt att det var
tt främmande ansigte förr, än de genast
uiltalade den utskickade; Ni reser, som
jig förmodar, till Neapel, frågade en afl
öfrarne. Ja, så är det, blef svaret.
Kommer vi från Rom?? frågade åter en an-
nan. — Från den tråkten.?-— Nå, berätta
oss då något nytt. Vi ha för ej längesedan
jått böra att trakterna kring. Rom äro myc-
ket oroade af röfvare. Är det så 27 Ja, det
har varit så en VUid, svarade den utskickade
soldaten, men i dag bar wan anstältt ett (8:-
kiäckligt blodbad på dem. Na finnes inga
vöfvare mer. Pet är bia, återtogs röfva-
ven gy lefve Bourgognio! — så hette kapte-
nen — hun är avin väns ock Pätven skall säs
kert rikligt helöna bonom. Vänner! lårom DSS
dricka kaplen Dourgognios skål!? — Känner
vi kaptenen 2 frågade den utskickade; det läg-
nar mig; ag bar väl icke någonsin sett ho-
hom, men jag har hört sägas att han skall
vara en tapper karl. Jag är ledsen att min
resa har tvuegit mig fara denna vägen, ty jag
ville bra gerna se hans intåg i Rom.
Ingenting kunde vara rörarve mera ange-
ömt än denoa berättelse. De trodde sig vara
fall säkerhet och började anlita bägarne. Den
itskickade hade fått veta så mycket han be-
iöfde, och tog afsked, under föregifvande att
hon skulle tillbringa natten I Cawmpesa, De
äto honom gå. Men han gick ej till Campe-
a ntan en motsalt väg, för att berätta
sapteven sina nyheter. Bourgognio bade knap!
ålt underrättelse om röfrarne, förrän han bröt
pp med sin trupp och skyndade till värdshuset.
Men vöfrarnes, anförare, den. försigtige Tre-
visori, drög misstänka på den uts kickade. Dev-
re gick så raskt fram till röfrarnes kammare,
yckte han, och hade förut så mycket att
rviska vid en gammal herde på nd
Previsori smög sig derföre efter honom, för
ti se hvilken väg han skalle välja. Då han
ag dennebege sig åt annat håll, än han hade
agt för röfrärne, anade Trevisori förhållan-
let, och ville springa tillbaka till värdshuset
och underrvättåsina kamrater om faran, när han
hörde lästtraf bch märkte soldater på alla håll,
samt insåg omöjligheten att kunna fly undan
ned sitt folk. Han beslöt derföre att endast
änka på sig sjelf, och gick straxt in till sina
kamrater, Mina vänner, sade han, jag har
kälirarne upptäckt ett förträffligt vin, som
värden troligen måtte ba röfvat från någon
furstes skola vi ej försöka det? Banditerne
skreko sitt bifall, och Trevisori omgjordade sig
med ett kynar-förkläde. och aoick ut. Men 3