BANDITEN TREVISORL (Från Italienskan.) Leo X var död, och den keliga stolen blef en längre tid tedig. Häraf uppstodo många söordning gar inom Kyrkostaten. — Strätrölvar ne blefvo allt djerfvare, och då de befallningar man utfärdade mot dem ej med kraft sattes i verket, fann det olförvägna folket säkra fristäder i sina bergsskretvor. Ingen dag Fförgiek utan vatt man hörde: talas om grymheter och brott. Den nye Påfven hade knappt erhållit dena trefaldiga kronan , förrän han gjorde alltför att utrota röfrarne Han lät kalla till sig en kåpten, som var känd söm en tapper och beslutsam man. Han gaf denne oinskränkt fullmakt att göra och låta, samt understödde honom med manskap och vapen; man svor gar undergång. Kaptenen var just rätta mannen. Han hade en jernfast karakter, oc h hans jäst på. tjufvar och banditer hknadesofta en jagt på. vilda djur. Vid sidana angrepp omringade han vanligen skogarne med sitt folk och ställde bönder med lar och spjut ib!and Soldaterna3; nät och snaror ultspändes och fotavglar utlades på vägarna; derpå trängde ban med sit folk in i skogen. -Mången:dag kunde han på sådant sätt få ända till hundra röfvare 4. st våsd Dette ingaf banditerna det djerfva beslut att i massa ånalla Djefla-kaptenen, som de kallade honom och att ölverlemna befalet åt ev ibland. dem vid namn Paolo FTrevisori, Men afven denna gång misslyckades de. Röfvernes quari der angrepos modigt, kanoner upp tördes metan träden, och bönder, väpnade med liär, stalldes i midten. Kaptenen hade den lyckan att i första striden döda 300 rötvare och taga. 700 till fångas hans triumf var dock icke follkomlig. Några och tjugo kommo undan, och bland dem. Paolo Trevisori, den. mest fruktade. Vi måste sätta efter dem, tills vi fått dem ala, befallte Kaptenen, Han; sjelf svängde sig upp på en häst, gal nya ordres och skickade konskapare åt alla håll, för att söka upptäcka Trevisoris och hans kamraters tillflyktsort.