mien; men som bela artikeln icke innehåller något egentligen nytt för Läsaren , måste vi utbedja oss att få. lägga den tills vidare ad acta. Minerva yttrade i sitt sista Nummer, att Le Temps är den rätta medelvägens tidning. Detta är alldeles riktigt, nemiligen såvida man förstår dessa ord efter den vanliga betydelsen i språket, hvaremot den helt och hållet är motståndare af det s. k. Perierska systemet, som nu för tiden går och gäller under namn åf juste eller som det af andra kallas triste milieu. Såsom bevis härpå och tillika såsom bevis på tillförlitlighet af Argi i går gjorda uppgilt, att i Franktike icke mera finnes nn opposition, uti den mening detta uttryck förr varit användt, införa vi i öfversättning ett par artiklar, som på en gång visa HufyudRedaktörens stora talang, hvilken ock gjort, att Le Temps nnder loppet af detta år blifvit det mest lästa blal i Frankrike, och ådagalägga hurudan den af Argus såkallade consolidering är, hvarpå Perierska ministeren arbetar. Den första artikeln är föranledd af en seqvestrering å tidningen le National och lyder som följer: Tidniugen National seqvestreradesi går, om vi få tro en aftonjurnal, för en artikel, kallad: Om gripande å bar gerning i tryckfrihetsmål. Samma tidning tillägger att de båda klagopunkterna blifva: olydnad mot lagen, och uppmaning till uppror.? Vi ha med en samvetsgrann uppmärksamhet nagelfarit den åklagade artikeln, och vi böra säga, att vi icke funnit deri någon anleda. Bing till den offentliga maktens åtgärder. Avukelos inveläågk när vi derifrån -afskilja detta varma och träffande sålt att uttrycka sig, som tilihör Hr Armand Carrels talang, är följande: En medborgare, som utan lagliga former arresteras, har rätt att sätta sig till motvärn. PFinns det väl något inconstitutionelti denna lära? Finns det någon olydnad emot lagen, der iman vöäsrar attlyda, just derföre, attingen lag blifvit påkallad? Den som sätter sig till motvärn i ett fall der ingen lag finnes, han kan ju också icke våldföra någon? En uppmaning till rebellion stämplar alltid dem dålige medborgaren; men det finnes ingen annan rebellion, än att handla -mot . lagen, eler emot en magt som åkallar den, hvilket dock utgör ett alldeles motsatt fall emot det som Armand förutsatt. Vi, som ådagalagt, att vi önska styrka och högaktning åt makten; — detär med behklämdt bjerta och grämelse, som vise den taga denna riktoing af väldsamhet och förföljelse emot tryckpressen. Hvartill tjenar denaa häftighet hos åklagaremakten, dessa godtyckliga arresteringar, denna böjelse alt fylla fängelserna ? Det är icke sålunda som vi uppfattat regeringens höga kall. Det finnes utan tvifvel en tryckpress, som är hältig, och immoderat: Adem hs so: oo OL I TT esoossAKA framför Allt