vore det ju lika möjligt att kontroliötrer US de försumma sina skyldigheter, som Postmästaren; och någon annan Ins. kunde då återigen komma och föreslå en kontrollör på den kontrollören. Statens förlust af den föreslagna porto-procenrten till lön åt en. sådan embetsman vore emedlertid säker, men inkomsterna högst osäkra, och vi frukta att man här åter finge anledning att tillämpa det gamla ordspråket: att man i Sverige gifver ut 10 RB:idr för att få rätt på den elfte. Den nuvarande författningen, som, utan lön åt någon serskild person, gifver hvar och en rättighet att göra beslag, synes oss då vida mera lämplig, om den ock, likasom alla inrättningar, måste egasina brister. Den enda åtgärd till ytterligare betryggande af Postverkets inkomster, som vi skulle anse ändamålsenlig, vore att låta all fribrefsrättighet försvinna, och i det stället gifva alla embetsverk och auctoriteter, som nu hafva en sådan rättighet, ersättning af statsmedlen för afsända embetshandlingar, enligt uppgifven förteckning på brefvens innehåll, på samma sätt som nu sker med Bergmästarne. — — Således, ehurvu vi icke ansett otjenligt, att genom meddelande af den insända artikeln fästa vederbörandes egen uppmärksamhet på allmänhetens billiga fordran af den största möjliga beqvämlighet, för hvilken man i öfrigt bör göra Öfver-Post-Direktionen den rättvisan att de trenne sista åren hafva baft alla bemödanden osparda, äre vi öfvertygade, att mycket af missnöjet torde kunna skrifvas på något serskildt missförhållande mellan Ins. och den Postmästare med hvilken han haft att göra.