om hans förklaving. l
Vi meddela i dag, öfver den insända upp-
satsen i slutet af gårdagsbladet, med klagan öf-
ver vissa olägenheter vid post-expedition i lands-
orten, några korrta reflexioner, hvilka för brist
vå utrymme då blefvo uteslutne, hvarföre vi
anhålla att läsaren täcktes återtaga nämnde ar-
tikel i minnet.
Ins. synes oss hafva gjort en fullkomligt
billig begäran derati, att en bofast och känd per-
person, helst om han oftare korresponderar, må
aga att utan genomlöpande af alla postkartorna
erhålla sina bref, hvarvtill icke fordras mer än
att de, såsom det sker på Stockholms Post-
kontor, läggas i alfabetisk ordning. Deremot
kunna vi icke dela den tankan att hvar och
en borde kunna få in sina bref sedoare än den
utsatta posttiman, derföre att en eller annan
möjligen kan hafva beredt sig en sådan för-
mån. Om Postmästarne vilja bevisa en eller
annan person någon serskild välvilja, så blir
det ju deras egen sak, om de kunna göra det
utan att försomma sin tjenst. Vi känna att
Postmästarne, äfven på destörsta Postkontoren
icke hafva mer än omkring 250 R:dr i lön.
Om denna kan ökas till en anständig bergning,
sgenowm enskilda öfverenskommelser, hvilka afse
en ömsesidig förmin utan det allmännas skada
så finna vi icke skäl att lika med Ins. harmas
deröfver; det enda som i sådant afseende vo-
re att önska, och hvarom vi ej veta huruvida
I något stadgande är utfärdadt, är att afgiften
för de personer på landet som hafva väskor,
vore stadgad till visst belopp.
Sluteligen kunna vi upplysa, att Ins:s önskan
angående den så kallade ka-sörstjenstens inrät-
tande, till undvikande af förluster eller försnill-
ningar undan kronan, redan är förekom-
men, genom det stadgande, att hvarje tjeaste-
man vid Postverket erhåller en temligen be-
tydlig belöning för npptäckande af bref, som
under namn af fribief afsändas, det vare sig
från dem som ega fribrefsböcker, eller af post-
tjenstemännen sjelfve, om sådana bref finnas
innehålla enskilda ärender; hvilket ock för-
anledt flere rättegångar vid Post-rätterna, il
följd af dylika beslag. Det är visst möjligt,
att en serskild kontrollör skulle kunna uträtta
ännu mera lör ändamålet, emedar fyra ögon
alltid böra se mera än tvås; men huruvida be-
sparingen för det allmänna skulle motsvara lö-
nen för kontrollören, är emedlertid högst pro-;t
blematiskt. Den belöning som redan existe-
var, synes böra utgöra tillräcklig väcketse till
ppmärksambet. Ville man åter, ifrån de rät-
tegångar, som tid efter annan yppats emot nå-
gra Postmästare, för oordentligheter eller un-
derstef i räkenskaperna, slvta till nödvändighe-
fon Af Än nAGEAL AL bar ER JT 3 Albans or