FOT ITlOUUTL I Uttta JINTPUEL dl I HU vUUNaA den; men på några ställen i landsorterne kunde man verkligen finna sig föranlåten till den frågan, huruvida Postkontoren äre tillför allmänbhbeten, eller allmänbeten för Postkontorer — ty sådant är det förbållande Hr Postmästare i vissa småstäder iaktaga cmott korrespondenterne. Man skulle tro, att desse tjenstemän voro skyldige att bemöta hvar och ev med lika hiflighet, och att den som betalar sitt porto kontant, i detta afseende icke beböfde stå efter dem som hålla räkning, allraminst att rågra pockande anspråk på sportler borde komma i fråga. En anmärkning, som i detta afseende äger tillämplighet på flere kända ställen, än att Posttiman för afgående Mef firres utsatt så bittida, att Handlande, och de som hafva större korrespordens svårligen kunvpa få den färdig till den bestän da tiden. För att afhjelpa detta, ingår då Postn:ästaren öfverenskomn:else med dem som vilja hålla bek, att brefven kunna få inlemnas en å två timmar sednare en.ot en bederlig discretion för besväret. Men den som hellre betalar kontant bar icke denra förmån, om han än bidrager till Postkassan med en aldrig så stor korrespondens. Han måste lyda det stränga riglementet eller låta sina bref ligga ölver. Ins. finner ganska väl, att detta icke kan utgöra skäl till någon laglig anmärkning, emedan det är Postmästarens ensak, om och på hvad villkor han vill emottaga bref elter den utsatta tiden. Men al långt vigtigare beskafferhet tycks det vara, att en Postförvaltare kan vägra att till känd Medborgare i samhälIet vtlemna ankommande bref, då anmalan derom sker vid luckan, under mynd:g tillsägebe! Vill ni ha edra bref, så uppsök dem på kartan och uppgif dem till stad och numer. Att detta icke öfverensstammer med Poststadgarne, utan alt det snarare är ett eget tilltag, sluter -Insändaren deraf, att då ban vid sina många besck i hufvudstaden anmält sig vid dervararde K:gl. General-Postkontoret, och under uppgifvande af silt namn begärt sina bref, desan ma till honom blifvit uticmvade utan ringaste invändning och utan hänvisning till kartorna hvilka, då biefven varit framme flere postdagar förr ån han sjelf, omöjligen hade: kunnat uppsökas på kartorna, emedan de äldre då redan blifvit inttgne. Voje en sådan vägran laglig, så blefve följdeu, att på alla ställen der korrespondenterne ej ville köpa sig Hrr Postmästares ynnest lör serskild betalning, hvar och en vid postens ankomst skulle gå igerom Brefkartorna från alla Rikets Postkontor ech att, om han eller hans ombud förbisåg etteller annat bref, desse, om än aldiig så måktpåliggande finge ligga qvar, till dess Postlör valtarnve behagat uprätta för teckning öfver de outtägne hbrefven Bögst önskligt. vore det derföre, om Geneal-PostDireetionen täcktes iett kort sammandrag i någon tidning meddela allmänheten, burnvida dess underlydande tjerstemän på Rikets Postkontor ega rättighet att vägra bets utlemnande, med mindre Postkontoret och b efnu