oräkneliga, öfver hela riket spridda skara af ordent-
liga menniskor, hvilka, såsom Grefve Schwerin utlå-
tit sig, arbeta och betungade äro. Hvad de haf-
va att lösa sina behof med, är arbete; men arbete-
för att kunna utbytas emot varor eller penningar,
behöfver stadgade värden, framför allt på penningen-
som reglerar andra värden. I motsatt fall, om pennin-
gens — och med detsamma andra varors — värle är,
vacklande, och om deruti stora språng tid efter an-
nan inträffa, så är det gifvet, att alla de stora förla-
sterne på omvexlingarne skola i yttersta instansen, se-
dan alla andra reglerat sig efter conjunkturen, träffa
arbetaren, som sist far veta hvad sig tilldragit, oca
endast märker det af de förhöjda prisen på hvad han
behöfver, till hvilkas betalande hans å sido lagda be-
sparingar å ett efter andra värdesförhållanden betaldt
arbete, icke vilja förslå. Det är, efter vårt förme-
nande, ochristligt, ja ogudaktigt, att drifva gäck med
denna stora och nyttiga folkklass, och med dess be-
grepp om ärlighet, och dess tillförsigt till Konungs
och Ständers gemensamt utställda lofven och försäk-
ran. Den vet väl icke i denna stund att ett sådant
gäckeri bedrifvits, men den torde, som sagdt är, väl
någon gång få veta det, och dess suckar torde, när de
en gång låta höra sig, falla tunga och brännheta på
de personers samveten, som väl icke spelat vigspel
och tärningkast , för att tala med Hr von Heijae,
om deras svett och möda, men deremot spelat Com-
mercespel derom, till inbillad förmån för den, som
betraktar skådespelet från grillerad loge, och till
verklig förmån för några af dem, som bese det ifrån
reguskjulet vid Norra Vågen.
Med undantag af dessa sednare beskådare, befia-
uer sig hela Svenska folket, vetande eller ovetande,
ibland de lidandes antal. Lidandets höjd rättar sig
efter afståndet ifrån den lägsta arbetsklassen, på hvil-
kens medlemmar det egentligen är, som eländet utdi-
viderar sig. Det kan vara ovisst, om detta lidande når
sin höjd, innan orsaken dertill blifver allmänt insedd;
eller först efteråt. I förra fallet kan det föratses, att
en allmän obelåtenhetskänsla — kanske till och med
en något häftigare — utbildar sig, som står den först-
kommande till buds, hvilken hittar på att gifva den
ett föremål: 1 det senare åter inträffar förmodligen
något, hvarföre vi icke vilja uppdraga förlåten.
a OO ii-E——— ;3—;.V.1W!!1qX(LqL(NLNLNMBOMMODNHMMOO——