— OO liga formerna och endast genom cem. Det är då äfven tydligt att Argus genom sin här ofvan åberopade uppsats aflägsnat sig från ämnet, ; stället att bidraga till dess utredande, Minerva åter har vändt sig åt ett motsatt båll, men dervid tagit en sådan fait, att hon sprungit öfver målet, Då Ständerne såsom medel till vinnande af den sökta proportionen 5 till 8 emellan fond ech sedelstock, lemnade sina Fullmäktige vissa föreskrifter för silfveriaköpet, och dessa föreskrirter till någon del voro så obestämda, att olika meningar om deras rätta förstånd kunde uppstå, dels emellan Fullmäktige sins emellan, dels emellan vissa af dem och Rikets Siänders Revisorer, så finna vi det ganska naturligt, att den som så litligt som Grefve v. Sehwerin nitälskat för en mynireglering, hvilken måste utgöra första grundvalen för all industriel förkofran, söker tyda föreskrifterna så vidsträckt som möjligt, och vi finna icke ens undetligt, om han varit något sangvinisk 1 föreställningen om den hastiga och lyckliga verkan, som en utvexling skulle åstrdkomma för näringarna och den allmänaa rörelsen. Det är ofta fallet med personer som arbetat sis in i en idd, åt hvilken de uteslutande egnat sina bemö danden, att måla sina förhoppningar något för mycket i rosenrödt, helst när de hafva en rättvis grundsats på sin sida. Ernedlertid tro vi ingalunda att detta berättigar någen, att öfverskrida den bestämda gränsen för ett uppdrag, hvilket dock skett, om Herjar Fullmäktige hade contraherat om silfret i utländsk myntsort; än mindre att citera andra för olagligt handligssätt derföre, att de vågat vara utaf en motsatt tanka, — utgörande sjelfve pluralitet, och understödda af pluraliteten ibland en annan autoritet, som de i slika fall ega att rådfråga, — Vår mening ji följd af allt detta är således, att Justitixe Ombudsmannen icke lärer finna någon åtgärd af Grefve v, Schwerins skrift påkallad; och at!, då conjunkturer, oförutsedda af Rikets Ständer, bindrat det behöfliga silfrets anskaffande inan 1831 års slut, Herrar Fullmäktige handlat ganska välberäknadt, att icke utsträcka Ständernas uppdrag öfver ordalydelsen. En mera gynnande skörd, och någon liten favör för våra jeropriser kunna ändock icke fela att medföra tillfälle till anskaffande af det bristande silfvegbeloppet i den ordning Ständerne fastställt. Med de vinster Banken årligen gör, måste man ju alltid en gång komma till målet, och det torde icke vara mycket vågadt att. yttra, det skadan af ett eller två års dröjsmål, sedan vi förut måst umbära reelt mynt en hel mansålder, fullt motväges af ett ökadt förtroende till sakens slutliga framgång. .Opinionen är aldrig 1 någon sak att förakta; men I finansfrågor är dess värde oberäk neligt, och iman får icke tänka sig, att den är mera umbhärlig för statens kredit än för den enskildes. Sedan vi nu i korthet angifvit den synpunkt, Fra hvilken vi anse att realblcatioNnslråoan I