— OO
liga formerna och endast genom cem. Det
är då äfven tydligt att Argus genom sin här
ofvan åberopade uppsats aflägsnat sig från
ämnet, ; stället att bidraga till dess utre-
dande,
Minerva åter har vändt sig åt ett motsatt båll,
men dervid tagit en sådan fait, att hon sprungit
öfver målet, Då Ständerne såsom medel till
vinnande af den sökta proportionen 5 till 8
emellan fond ech sedelstock, lemnade sina
Fullmäktige vissa föreskrifter för silfver-
iaköpet, och dessa föreskrirter till någon del
voro så obestämda, att olika meningar om
deras rätta förstånd kunde uppstå, dels emel-
lan Fullmäktige sins emellan, dels emellan
vissa af dem och Rikets Siänders Revisorer,
så finna vi det ganska naturligt, att den som
så litligt som Grefve v. Sehwerin nitälskat
för en mynireglering, hvilken måste utgöra
första grundvalen för all industriel förkofran,
söker tyda föreskrifterna så vidsträckt som
möjligt, och vi finna icke ens undetligt, om
han varit något sangvinisk 1 föreställningen
om den hastiga och lyckliga verkan, som en
utvexling skulle åstrdkomma för näringarna
och den allmänaa rörelsen. Det är ofta fal-
let med personer som arbetat sis in i en idd,
åt hvilken de uteslutande egnat sina bemö
danden, att måla sina förhoppningar något
för mycket i rosenrödt, helst när de hafva
en rättvis grundsats på sin sida. Ernedler-
tid tro vi ingalunda att detta berättigar nå-
gen, att öfverskrida den bestämda gränsen
för ett uppdrag, hvilket dock skett, om Her-
jar Fullmäktige hade contraherat om silfret
i utländsk myntsort; än mindre att citera
andra för olagligt handligssätt derföre, att de
vågat vara utaf en motsatt tanka, — utgö-
rande sjelfve pluralitet, och understödda af
pluraliteten ibland en annan autoritet, som de
i slika fall ega att rådfråga, — Vår mening
ji följd af allt detta är således, att Justitixe
Ombudsmannen icke lärer finna någon åtgärd
af Grefve v, Schwerins skrift påkallad; och at!,
då conjunkturer, oförutsedda af Rikets Stän-
der, bindrat det behöfliga silfrets anskaffande
inan 1831 års slut, Herrar Fullmäktige handlat
ganska välberäknadt, att icke utsträcka Stän-
dernas uppdrag öfver ordalydelsen. En mera
gynnande skörd, och någon liten favör för vå-
ra jeropriser kunna ändock icke fela att med-
föra tillfälle till anskaffande af det bristande
silfvegbeloppet i den ordning Ständerne fast-
ställt. Med de vinster Banken årligen gör,
måste man ju alltid en gång komma till må-
let, och det torde icke vara mycket vågadt
att. yttra, det skadan af ett eller två års
dröjsmål, sedan vi förut måst umbära reelt
mynt en hel mansålder, fullt motväges af ett
ökadt förtroende till sakens slutliga framgång.
.Opinionen är aldrig 1 någon sak att förakta;
men I finansfrågor är dess värde oberäk neligt,
och iman får icke tänka sig, att den är mera
umbhärlig för statens kredit än för den enskil-
des.
Sedan vi nu i korthet angifvit den synpunkt,
Fra hvilken vi anse att realblcatioNnslråoan I